Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

30-åriga Tilde Ingham från Göteborg imponerade med sin souliga röst på debutalbumet. Men konserten på Pustervik lämnade mer att önska. Bild: Pressbild

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Folktomt när hyllade Tilde gästade Pustervik

En stor del av Tildes konsert får Jonathan Bengtsson att känna sig något lurad. Konturerna i rösten som hördes på hyllade debutskivan tycktes borta.

Konsert

Tilde

Pusterviks stora scen, fredag

Publik: Ett trettiotal, till slut.

Bäst: Debutskivans titelspår.

Sämst: Alla snabba låtar.

Pusterviks dansgolv är något av ett kalfjäll. Det är från början oroande att en fredagsklubb kommer med denna ihåliga känsla; än mer besvärande när det handlar om en av de främsta nöjeslokalerna i Göteborg.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Tilde, som i september kom ut med sin debutskiva Nothing gold can stay, vandrar ut på scen. Registrerar lokalens mycket tomma karaktär. Förtränger denna, och kopplar sedan hastigt in sig själv i Kompetensen. Under hela den 30-åriga göteborgskans korta spelning sjunger hon ofelbart. Kastar armarna fram och tillbaka och ser beundransvärt definitiv ut i sin guldklänning.

Beklagligt då att musiken inte riktigt når ut. Ljudnivåerna är mjuka och känsliga, men alla konsertens inledande låtar känns kusligt släta. De skitiga konturerna i hennes röst tycks ha smält bort. Hon är berövad precis den utomordentliga heshet som pressat sig längst fram i ljudbilden på skiva. Man befarar, det är sant, att Tilde har lurats.

LÄS MER: Tilde imponerar på debuten

Bandet bakom sångerskan glider vid sina stunder också ohyggligt nära någon form av funkpop, detta hjälper naturligtvis inte till. Spelningen håller på lite såhär; den pågår utan att riktigt fästa sig vid något ställe i kroppen. Bara de allra bästa av själar i publiken dansar, alla andra uppgår i konsten att slött iaktta.

Men så inträder till sist två lugna spår och något sker. Bandet bakom dämpar sin närvaro och sångerskan omsluter plötsligt hela Pustervik. Under avslutande Nothing gold can stay sliter hennes röst ett stort hål i natthimmeln. Det är mycket fint, och utomordentligt respektlöst.

Sammantaget är dock konserten för tunn. Det är ett egendomligt omdöme att avlägga om en soulsångerska men: Tilde behöver förlita sig än mer på sin röst.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.