First Aid Kit – årets vinnare i ”På spåret”

Debutanterna Magdalena Forsberg och Claes Elfsberg slår inhopparna Louise Epstein och Thomas Nordegren med knapp marginal, 33-31, i årets final av ”På spåret”.

Så nära var det alltså att ”paniklösningen” Nordegren och Epstein gjorde som Danmark i Fotbolls-EM 1992 och gick hela vägen (Danmark fick ju ta Jugoslaviens plats och Epstein/Nordegren kastades in när Hamid Zafar straffat ut sig och sin ”På spåret”-kollega Frida Boisen.

LÄS MER:First Aid Kit är på en helt egen nivå som husband i ”På spåret”

Den här finalkvällen gick resorna i tur och ordning till Honolulu på Hawaii, Longyearbyen på Spetsbergen i norska ögruppen Svalbard och till spännande Gnosjö i Småland.

Länge ledde Forsberg och Elfsberg rätt bekvämt, men Epstein och Nordegren kröp långsamt allt närmare och när årets ”På spåret”-säsong till slut skulle avgöras med den sista frågan skilde det endast en ynka poäng mellan lagen.

LÄS MER:Så bra var First Aid Kit i ”På spåret”

Lite symptomatiskt var det en musikfråga som fällde avgörandet, det har ju inte varit något favoritämne bland säsongens tävlande för att uttrycka det milt, men då temat var Gnosjö fanns ju inte särskilt många band att välja på. Trodde jag.

Epstein och Nordegren funderade dock på både The Knife och Cardigans innan de lite överraskande fastnade för Amason – med den glasklara logiken att detta var en bra låt och Amason är ett bra band. Svårt att argumentera mot det.

LÄS MER:First Aid Kit hyllade Abba – i legendarernas scenkläder

Forsberg och Elfsberg däremot hade inga problem med att känna igen Freda’ och lyckades därmed bärga segern. Vilket trots allt känns rättvist med tanke på att Epstein och Nordegren också blandade ihop Dolly Parton och Bette Midler.

Men om Forsberg och Elfsberg ursäktar, säsongens bästa insats står ändå First Aid Kit för. Under tre fredagskvällar har duon och deras band bjudit på enastående covers – och de sparade den allra bästa till finalkvällen.

Musiken i ”På spåret”

First Aid Kit – ”The rose”

Jag är märkligt svag för Bette Midler. Det handlar delvis om hennes flitiga, frejdiga och fyndiga anti-Trump-twittrande, men också om hennes imponerande katalog med sliskigt underbara guilty pleasuers som ”Wind beneath my wings”, ”From a distance”, sköna Stonescovern ”Beast of burden” och såklart ”The rose” – hennes kanske mest kända låt. Och som First Aid Kit tar sig an den i kväll... herregud! Man borde verkligen inte bli förvånad, alla vet hur bra systrarna Söderberg brukar vara, ändå lyckas de slå undan benen på oss igen. När låten klingar ut blir Klaras sista strof liksom hängande i luften: ”...lies the seed that with the sun's love, in the spring becomes the rose” och man nästan hör hur programledare, tävlande och studiofolk alla drar efter andan. Vilket är fullt begripligt. De (och vi) har just fått lyssna till en cover av absolut världsklass! Klara Söderbergs röst är för sig själv stabil och vacker som en snöklädd bergstopp men tillsammans med Johannas växer sången ut till en svindlande bergskedja. Jag minns inte när jag senast hörde något lika starkt. Det skulle väl vara förra veckan när First Aid Kit sjöng ”Sånt är livet” eller veckan dessförinnan när de tolkade Primal Screams ”Movin’ on up” och Burt Bacharachs ”The look of love”. För så är det. Just nu konkurrerar First Aid Kit enbart med sig själva.

Musiken i ”På spåret”

Zara Larsson feat. First Aid Kit – ”I en annan del av världen”

Det är inget fel på Zara Larsson. Absolut inte. Hon sjunger Uno Svenningsons och Freda’s gamla 80-talshit ”I en annan del av världen” med en snygg blick bakåt i backspegeln samtidigt som det låter fräscht och personligt. Men det går inte att skaka av sig det faktum att Zara Larsson kompas av ”Sveriges bästa husband” och att duon där bakom knappast märks. Visst, de hörs lite försiktigt i bakgrunden, men det är ändå ett uppseendeväckande resursslöseri att använda Klara och Johanna Söderberg som kompgitarrist respektive basist. Här fanns ju alla chanser till ett spännande musikaliskt möte, om inte över generationer så i alla fall genrer. Men det tillfället kastade man bort. Nu blev det ”bara” fint och ett jaha.

TEXT

Jan Andersson

jan.andersson@gp.se