Fira Göteborg genom att öppna kanalerna

Den 4 juni 2021 firar Göteborg 400 år. Kommunen förbereder sig för fest. En ganska avslagen fest, konstaterar Mark Isitt efter att ha tittat närmare på kommunen jubileumssatsningar. Han kommer i stället med ett antal egna förslag som att återställa de överasfalterade kanalerna och skapa ett Nyhavn fast bättre.

ANNONS
|

Staden började visserligen anläggas 1619, då släggade man ner pålarna ute i vassen. Och mellan 1603 och 1611 fanns ett fort som hette Göteborg som låg på Hisingen, ungefär där Älvsborgsbron landar. Och redan på 1260-talet lär riddarborgen Älvsborg ha ståtat vid Klippan, Stockholms grundare Birger Jarl ska ha tagit initiativet.

Men 1621 var året då Göteborg fick sina stadsprivilegier. 1621 fick göteborgarna rätt att leka affär. Och eftersom Göteborg alltid handlat om handel är det ett födelseår gott som något – 2021 kommer staden att fira 400 år.

Således förbereder sig kommunen nu för fest. Och det här med fest är allvarliga grejer i Göteborg. Här talar vi om evenemangsstaden framför andra, staden som mer än gärna förvandlar sina neoklassicistiska torg till backanaliska oktoberfester.

ANNONS

Därför har Göteborg & co redan jobbat med jubileet i åtta år. Varje vardag samlas sex personer på kontoret nere vid Korsvägen. Dessutom har man tagit hjälp. Dels av sju expertgrupper med närmare 30 rådgivare i varje. Dels av göteborgarna själva, många tusen förslag har samlats in.

Hittills har satsningen kostat närmare 33 miljoner kronor.

Fram till 2021 kommer det att kosta 20 miljoner till.

Från denna idébank har tre teman utkristalliserats: Nära vatten, Bygga broar och Öppna rum.

Hur många av idéerna som stammar från göteborgarna är svårt att säga. De mest tongivande tycks snarare komma direkt från kommunstyrelsen.

Eller vad sägs om Nya Älvstaden. Älvstaden som omfattar Gullbergsvass, Skeppsbron, Masthuggskajen, Ringön, Frihamnen och Lindholmen. En yta av Halmstads storlek, brukar det heta. Detta nätta stadsbyggnadsprojekt dyker upp i kategori ett, bland förslag till flytande scener och regnvattensfontäner.

I tema två, som handlar om att slå fysiska och mentala broar, propageras det för nya Hisingsbron och en högmodern evenemangsarena.

Och i tema tre, som vill lyfta betydelsen av platser att mötas, framhålls vikten av Campus Näckrosen, universitetsområdet bakom Götaplatsen, samt nya innovationslaboratorium där akademi, näringsliv och organisationer kan samlas.

Enligt Henrik Einarsson, chef på etableringsavdelningen på Business region Göteborg, rör det sig om en totalinvestering på runt 1000 miljarder. Detta ska ställas mot huvudstadens planerade citysatsningar; enligt Roger Mogert, stadsbyggnadsborgarråd i Stockholms stadshus, landar de på ynka 40 miljarder.

ANNONS

När man varliten och fick mjuka födelsedagspaket, underkläder och strumpor, tänkte man, Ska jag verkligen behöva fylla år för att få det här? Så är det också med jubileumssatsningen.

Som Hisingsbron. Nuvarande Götaälvbron är uttjänt, det har kommunen sagt många gånger om, och byter vi inte ut den före 2021 riskerar vi att störta ner i älven. Att kalla en ny bro för en jubileumspresent framstår ur det perspektivet lite opportunt.

Eller de 7000 jubileumsbostäderna som man planerar att bygga fram till 2021, alla utöver den normala lägenhetsproduktionen. Enligt Hyresgästföreningen täcker det inte ens hälften av det förväntade behovet.

Eller badplatsen på Skeppsbron, klubbad långt innan jubileumssatsningarna var formulerade, men nu framställd som ett av festligheternas huvudnummer.

Eller Campus Näckrosen, som springer ur universitetets högst internlogistiska behov.

Eller arenan –behöver vi verkligen en till?

Till slut finns det knappt några paket kvar att öppna.

Och väldigt få av dem är hårda. Presenter du kan ta på, luta dig mot även efter 2021. Som Götaplatsen, Liseberg, Svenska mässan, Naturhistoriska museet, Slottsskogsvallen, Botaniska trädgården och Näckrosparken.

Alla tillkomna till förra hundraårsjubileet.

Att därmed avfärda Göteborg & co:s arbete som bortkastat vore fel. I den rekommenderade handlingsplanen förordas bland (väldigt mycket) annat en världskongress om FN:s barnkonvention, konferenser om klimatförändringar, stipendier till vidare forskning om Göteborgs historia, ett världsledande musikläger för 30000 barn, kreativa frizoner i stadsdelar under omdaning…

ANNONS

Allt mycket vällovligt.

Men knappast spektakulärt. Man behöver inte pukor och trumpeter och fyrverkerier för att presentera en satsning på återvunnet regn- och dagvatten.

Av sådana, mer storslagna initiativ med chans att lämna ett bestående avtryck, finns bara två.

Och då tänker jag inte på soldäcket i Stora hamnkanalen; intill Gustaf Adolfs torg framstår det mest som en dum provokation – som att gå på bal i shorts.

Och inte heller på linbanan, menad att ta dig från Järntorget till Wieselgrensplatsen på tolv minuter. En charmig idé, dessutom känd från Jubileumsutställningen 1923 (två år försenad), men en sträcka som är alltför viktig för att tivoliseras. Den borde vara en självklar del av det konventionella kollektivtrafiknätet. Särskilt som krångliga färdmedelsbyten är det sista man önskar sig som passagerare.

I stället är det Jubileumsparken i Frihamnen och Karlatornet på Lindholmen som utmärker sig.

Det första tack vare sin unika vattenkontakt och sina tio hektar. En blågrön jättelunga, stor nog för omfattande publikarrangemang. Genom sitt läge i södersolen en långt mer attraktiv plats än mångmiljardsatsningen Skeppsbron någonsin kommer att bli. Till Jubileumsparken kommer folk från hela staden att vallfärda.

Det andra tack vare dess tydlighet. Med sina 266 meter blir Karlatornet Nordens högsta skyskrapa (tvåan Turning Torso är bara 190,4) och med sin strategiska placering relaterar den inte enbart till Göteborg i allmänhet utan till 1600-talsstaden i synnerhet –tornet ståtar mitt på Stora Hamnkanalens långa axel. Visst, designen är generisk, skrapan skulle kunna stå var som helst i världen, men de serpentinskruvade hörnen signalerar onekligen fest och de svällande balkongerna glittrar som ett pepsodentleende och arkitekturen är minst lika tidstypisk som den på Götaplatsen. En fyr för stadens fortsatta expansion.

ANNONS

I övrigt – mycket lite.

En ganska avslagen fest.

Den 4 juni2021 är det på dagen 400 år sedan Göteborg fick sina privilegiebrev. Det ger fem viktiga år att se över stadens festplaner.

Hur förnuftigt hanteras den återstående jubileumsbudgeten? Finns det anledning att strypa vissa projekt innan de drivs för långt?

Att tiden är knapp begränsar naturligtvis möjligheterna. Landmärken av det slag jag efterfrågar blir svåra att hinna med. Kulturhus, teaterscen för gästspel, multimediahus för Sveriges mest belästa befolkning, humor-, emigrant-, Göteborgskolorist- och motormuseum (helst inte tillsammans) – högst en eller två kommer att kunna realiseras i tid.

Men restaureringar går snabbare. I stället för att tjurskalligt blicka framåt skulle Göteborg kunna blicka bakåt. Hur har staden utvecklats sedan förra hundraårsdagen? Hur väl har man hanterat 1900-talets väldiga teknikinvasion?

Då, 1921, fanns knappt några bilar alls. Göteborgarna åkte spårvagn, cyklade eller promenerade. Men i dag är både Grönsakstorget och Kungstorget reducerade till parkeringsplatser. Vallgravsstråket likaså. Östra och Västra hamngatornas kanaler är överasfalterade. Och broarna mot älven är inte längre öppningsbara, vattenvägarna ligger öde. Vill vi ha det så?

Inte enligt Göteborgs översiktsplan. Där förespråkas bättre möjligheter till kollektivtrafikförsörjning och gång- och cykeltrafik.

Och knappast heller enligt göteborgarna själva. Hade de här platserna varit omhändertagna skulle de sannolikt vara de populäraste i staden. Som Nyhavn, fast bättre.

ANNONS

Kunde inte jubileumsslantarna gå till en sådan satsning?

Lyft bort kanalernas asfaltslock. Där under lär de gamla vattenvägarna finnas kvar, enkla stockar ska spänna mellan granitväggarna –som om man visste att vi en dag skulle vilja återställa dem. Led kollektivtrafiken en annan väg, eller placera vagnar och bussar där bilarna kör i dag, intill trottoar och fasad.

Ta bort parkeringsplatserna längs Vallgraven. Gör om gatorna till gångfartsgator, låt bilisterna anpassa sig efter fotgängarna. Och pynta stråket med flytande scener, bryggor, båtplatser, restauranger, kaféer, parisiska bokstånd, solstolar i massor. Och passa på att återställa Saluhallens välvda basarlänga, den som riktade sig mot både Kungstorget och kajen. Bygg den i modern stil, i en arkitektur lika banbrytande som Saluhallens var vid invigningen 1889.

Se där, ett härligt hårt paket.

ANNONS