Journalisten Yrsa Stenius gick bort efter en tids sjukdom, 73 år gammal.
Journalisten Yrsa Stenius gick bort efter en tids sjukdom, 73 år gammal. Bild: HENRIK MONTGOMERY / TT

"Filosofisk skärpa och starka känslor"

Yrsa Stenius var en originell mix av filosofisk skärpa, rationalitet och starka känslor som gav henne både framgång och bekymmer. Ulrika Knutson minns en ovanligt mångsidig politisk journalist.

ANNONS
|

Journalisten och författaren Yrsa Stenius har gått bort efter en tids sjukdom, 73 år gammal. Jag får beskedet ytterst i havet, på ön Landsort i Östersjön. Yrsa Stenius hade en sommarö i samma innanhav, men på den finländska sidan. Jag minns ett samtal med Yrsa för några år sedan, när hon ringde från sin ö. En halv bok hade hon just hävt i papperskorgen, och det var en arg bok. Den innehöll allt om hennes största fejd som Pressombudsman, grälet med Expressen som publicerat artiklar om Jan Guillous ungdomliga kontakter med KGB.

Yrsa Stenius ville fälla Expressen, och chefredaktör Mattsson gick till motattack, frustande av entusiasm. Nu skulle han bojkotta POn! Som lök på laxen gick Pressens opinionsnämnd emot PO i nästa rond.

ANNONS

Klart hon var förbannad. Nu skulle hållas räfst, men...

– Bara bitterhet skriver inga bra böcker, konstaterade Yrsa Stenius på sin karga ö.

Hon har skrivit många fina böcker, ofta med tydlig beska, men det är något annat än bitterhet.

Yrsa Stenius föddes i Helsingfors 1945, blev tidigt journalist och handplockades till Aftonbladet 1978, där hon var verksam som kulturchef och politisk chefredaktör till 1987, då hon avgick, för att genast ångra sig.

Allt detta beskriver hon i Makten och kvinnligheten, en essäsamling som blivit klassisk. Det är en modig bok. Hon är före sin tid när hon skildrar egna aborter och sin erfarenhet som "den andra kvinnan". Här visar hon sin originella mix av filosofisk skärpa, rationalitet och starka känslor. Egenskaper som gav henne både framgång och bekymmer.

Yrsa Stenius kom från Finland, och hon tyckte att svenskarna var överdrivet ömhudade och politiskt korrekta till tråkighetens gräns. Men det kunde också vara tvärtom – att både svenskar och danskar reflekterade för lite över yttrandefrihetens konsekvenser, menade Stenius, och tog Muhammedkarikatyerna som exempel.

Yrsa Stenius var Pressombudsman under min tid som ordförande i Publicistklubben. Eftersom PK är huvudman för det pressetiska systemet med PO och PON (Pressens Opinionsnämnd) hade vi mycket med varandra att göra.

ANNONS

Yrsa Stenius tog den pressetiska debatten på filosofiskt allvar. Chefredaktörerna ville helst veta "vad som gällde". Ville de slippa tänka på vad de sysslade med? Slippa känna efter?

När Yrsa Stenius fällt Expressens artiklar om Jan Guillous kontakter med KGB krävde flera hennes avgång. Det var ett dumt krav. Samstämmighet mellan PO och PON är inget självändamål. Pressetiken lever av fri diskussion! Yrsa Stenius var en modig och personlig PO. Omstridd i debatten, men integer i ämbetet.

Yrsa Stenius var en ovanligt mångsidig politisk journalist. En av hennes finaste böcker är biografin över Jussi Björling, Tills vingen brister.

Det är en kärleksduett, inget annat, mellan Jussi och Yrsa. Både sublim och i otakt. Jussi är också den enande länken i ett komplicerat förhållande mellan Yrsa Stenius och hennes mamma, skådespelerskan Dorie von Wendt. Framför grammofonen och Jussis välljud kunde de mötas.

Favoritsången alla kategorier var Svarta rosor, Ernst Josephsons dikt i Jean Sibelius tonsättning. Där ger Jussi Björling några himmelska minuter, med allt man kan kräva av skärpa och passion, värdiga en Yrsa Stenius.

ANNONS