Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Brasiliens president Jair Bolsonaro, i september 2019. En "stolt homofob", som nu censurerar den inhemska filmen. Bild: Eraldo Peres

Filmförmörkelse med fucking Bolsonaro

Från och med nu ska inga filmer som tar upp homosexualitet, pornografi eller det Bolsonaro svepande kallar "genusideologi" få statligt stöd i Brasilien. I stället ska kristna värderingar genomsyra filminstitutet, menar presidenten som i veckan avskedat institutets chef.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

1998 släpptes Lukas Moodyssons "Fucking Åmål", berättelsen om sextonåriga Agnes som flyttar till Åmål, där hon blir djupt förälskad i Elin. Filmen, med musik av Broder Daniel, gjorde succé. Den sågs av närmre en miljon svenskar, prisades på filmfestivalen i Berlin och kammade hem fem guldbaggar: för bästa film, regi, manus och för de fina skådespelarinsatserna (Alexandra Dahlström och Rebecka Liljeberg).

Berättelsen, med sin exakta tonträff, blev en milstolpe i svensk filmhistoria. Samma år hölls den allra första Europrideparaden i Stockholm, och frigörelsedagen bytte namn till Pride. Den enda censur som drabbade filmen var när den utsågs till Sveriges Oscarsbidrag, och skulle visas i USA. Titeln fick då bytas till "Show me love" eftersom "Fucking Åmål" ansågs alltför provocerande.

Agnes och Elin blev folkkära, på liknande sätt som Rikard Wolffs motorburne rollfigur Zac i "Änglagård".

Tv-serien "Torka aldrig tårar utan handskar" efter Jonas Gardells romantrilogi skildrar annars, liksom Johan Hiltons reportagebok "No tears for queers", hur homofobt samhällsklimatet var i Sverige på 1980- och 1990-talen.

I dag kallar sig den brasilianske presidenten Jair Bolsonaro för "stolt homofob". Redan i augusti meddelade han sina planer på att slopa stödet till filmer och tv-serier som tar upp homosexualitet.

I veckan kom beskedet att Bolsonaro avskedat Christian de Castro, chefen för Ancine, det brasilianska filminstitutet. Han kommer att ersättas med en person som, med Bolsonaros ord, "kan recitera 200 bibelverser och bär en Bibel under armen".

Den avskedade chefen står också åtalad för förtal och maktmissbruk. Institutet ska i stället styras av kristna värderingar och bara stödja filmer som lever upp till regeringens nya krav på anständighet. Att den brasilianska filmen "Bruna Surfistinha" ("En brasiliansk lyxprostituerads bekännelser") fått statligt stöd ska särskilt ha retat presidenten.

Ancine har spelat en central roll för utvecklingen av den brasilianska filmindustrin. 2017 släpptes 158 lokalt inspelade filmer, jämfört med 30 filmer 2011, enligt tidningen Hollywood reporter. Runt 70 % av dessa filmer är helt beroende av statligt stöd.

Enligt Eduardo Valente, tidigare konstnärlig ledare för Brasilia film festival, ser utvecklingen i hemlandet dyster ut, och han befarar att filmindustrin kommer att rustas ner.

Tänk dig ett liknande scenario i Sverige. Anna Serner avskedas och ersätts med Ulf Ekman. Filmer från "Flicka och hyacinter"(1950) till "Fucking Åmål" totalförbjuds. Tack och lov är verkligheten en annan.

Upprörd över det brutala våld som riktades mot Tiblisis första gayparad reste regissören Levan Akin till Georgien. Där kanaliserade han sina känslor i filmen "And then we danced". Nyligen utsågs det mörka, men ändå hoppingivande, dramat – helt ocensurerat – till Sveriges Oscarsbidrag.