Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Taylor Swift som Bombalurina i
Taylor Swift som Bombalurina i "Cats." Bild: Universal Pictures via AP

Johan Wanloo: Filmen "Cats" är ett kalkylerat haveri

I dag är kvalitet inte längre en faktor och uppmärksamhet hårdvaluta. Johan Wanloo är övertygad om att det aldrig var meningen att filmen "Cats" skulle bli bra - den är ett kalkylerat haveri.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

"Cats" är den mest enigt nedsablade filmen sedan "Sean Banan inuti Seanfrika". Man brukar tala om lustfyllda sågningar men den här gången var de mer desperata. Kritikerna snubblade över både ord och sina egna känslor när de försökte beskriva vilket katastrof filmen är. Kokar man ner kritiken kan man sluta sig till att "Cats" är en filmisk motsvarighet till Hindenburg-crashen fast med luftskeppet fyllt av radioaktivt glitterlim.Trots, eller snarare tack vare, de unisona sågningarna har det blivit en grej att se "Cats" på bio.

Jag har tappat räkningen på alla foton som flimrat förbi i sociala medier på ett spralligt kompisgäng I en biosalong strax innan det är dags för vaktmästaren att komma in och be alla stänga av sina mobiltelefoner.

LÄS MER: Derulo slår tillbaka mot "Cats"-sågningarna

”Nu gör vi det” skriver de under bilderna. Som om det handlade om att tatuera sig för första gången snarare än att gå på bio.

Detta får mig att tro att "Cats" i själva verket är ett extremt lyckat exempel på guerillamarknadsföring. Det började med läckta foton på internet. De såg ut den typen av bilder man hittar i datorn hos personer som åkt i fängelse för att de skickat 10000 mail till samma kändis. En bisarr mashup mellan barnkanalen, Taylor Swift och furryporr. Alla medföljande kommentarer var olika varianter på ”vad i helvete är det här?”

När de första rörliga bilderna kom var saken biff. Först skrattade vi rakt ut. Sen bokade vi biljetter.

LÄS MER: "Cats" släpps på nytt – med bättre effekter

Jag är övertygad om att det aldrig var meningen att "Cats" skulle bli bra. Den skulle inte ens vara så-dålig-att-den-är-bra a la "Sharknado" eller "Mega Shark vs Giant Octopus". Jag kan sätta en femhundring på att "Cats" från början till slut är ett kalkylerat haveri.

Jag tror inte att skaparna bakom filmen är inkompetenta. Tvärtom har de säkert lagt ner mycket möda på att göra sin film till ett spektakulärt haveri. De har suttit i möten och med rynkade pannor tittat på obegripliga AI-genererade Youtube-videos för barn som har miljoner visningar och funderat på hur de bäst ska kunna fånga den känslan. De har suttit i slutmixningen och bråkat om exakt var CGI-effekterna ska se lite valhänta ut, suttit sent på natten och photoshoppat Dame Judy Dench huvud på kattkroppar och sen tänkt ”det här ser direkt otäckt ut, perfekt.”

LÄS MER: Recensenterna tävlar i att lustmörda "Cats"

I en tid då folk kan bli internationella stjärnor genom att filma sig själva i sina sovrum mimandes till låtar har begreppet ”kvalitet” aldrig varit mer subjektivt. Kvalitet är inte ens en faktor längre. Även negativ uppmärksamhet är trots allt uppmärksamhet och det räcker bra så. Uppmärksamhet är hårdvaluta.

Internets själva själ har runnit ut ur vår elektronik och slagit sina oljiga klor i filmbranschen.

LÄS MER: Recension: "Cats"

"Cats" är inte en film. "Cats" är ett meme.

Men Johan, har du sett "Cats" själv? Klart jag har. Den var mest ganska tråkig. Jag har sett många sämre filmer. "Sean Banan inuti Seanfrika" t ex. Jennifer Hudsons version av filmens paradnummer "Memory" tar faktiskt andan ur en. Trodde inte någon skulle kunna slå Barbra Streisand på fingrarna men där hade jag fel. Det gäller bara att blunda.