Christina Wahldéns nya barnbok, Falafelflickorna, är dedicerad till alla smarta och kaxiga tjejer som kämpar för att leva sitt eget liv. "Tro på er själva! Ni kan bli precis det ni vill!", intygar författaren.
Det är en intressant dedikation i en mellanåldersbok om bortgifta småflickor, hedersproblematik, misshandel och mord. Kan de verkligen bli vad de vill? Eller handlar det mer om att vi vill att de ska kunna bli vad de vill?
Svårt att säga.
På något sätt ingjuter i alla fall Falafelflickorna mod. Och hopp. Och vägledning. Texten erinrar om det vi hur mycket vi än önskar att det inte vore så, är skyldiga alternativt tvingade att tänka på. Det är en deckare om ämnen som inte innehåller ett uns av feel good och som ändå måste beskrivas som just så: En feel good-deckare om hedersvåld och tvångsäktenskap. För barn! Huvudpersonen Hawa gillar Alexander McCall Smiths serie om Damernas detektivbyrå. Och precis som Mma Ramotswe gör i Botswana, vill Hawa hjälpa människor att komma till rätta med saker i tillvaron som utmanar och begränsar. Hon startar en egen detektivbyrå: Hemliga Hawa. Det är så det börjar. Snabbt har hon sina första fall. Till hjälp finns Falafelmannen, han som säljer falaflar på torget. Han är hennes vuxna förankring. På så vis också ett hopp.
LÄS MER: Böcker i skolan upprör föräldrar
Hawa är 13 år och har kommit över Medelhavet. Hon bor någonstans i Sverige i ett område som med vår tids vokabulär kallas för "särskilt utsatt". När bibliotekarien Barbro åker till Indien och erbjuder Hawa nycklarna till det semesterstängda biblioteket i utbyte mot att Hawa tar hand om hennes schäfer, är svaret givet.
Sover bland deckarna i biblioteket
Snart ska det som under en sommarmånad skulle vara Hawas tillflyktsort undan trångboddhet och krävande småsyskon, bli fristad för betydligt fler. Halima, Leia, Rut. En flicka sover bland deckarna, en bland biografierna och en bland barnböckerna. Ibland har de picknick i rummet för utländsk lyrik.
Hur mycket kan ett barn bära? Vilket ansvar kan en trettonårig privatdeckare ta för jämnåriga tjejer, hotade av sådant som tvångsgifte, pappor som tror att det går att slå kärlek ur döttrars kroppar och bröder som skickats ut att försvara familjens heder?
LÄS MER:När barn måste ta ansvar för de vuxna
Gränsen i Falafelflickorna mellan saga och grym verklighet är mycket tunn och det är just där hoppet och den litterära kraften förtätas. Wahldén har någon gång beskrivit sina litterära verk som brukslitteratur. Det har de på många sätt varit och kanske framför allt också blivit. Genom sin aldrig sinande vrede över hur barn och offer ibland överges av vuxenvärlden när det kommer till sexualbrott, sexism och rasism, ibland också med tydliga referenser till autentiska fall, är hennes böcker som gjorda för temauppslag i skolor och studiecirklar. Jag brukar ha ganska svårt för den sortens texter, men Wahldén balanserar på rätt sida plakattexten och i Falafelflickorna är hon tryggt förankrad i något som höjer sig över brukslitteraturens förkunnelser. Hawa är en alldeles underbar bekantskap och den här feel good-deckarens språk och stil harmonierar väl med hennes både rättframma och begrundade blick på omvärlden.
Vi har bara haft ordet "hedersmord" på svenska sedan 1999 (då Pela Atroshi mördades). Sedan dess har det skrivits ett antal skönlitterära skildringar för unga om hedersproblematik och barnäktenskap. Wahldén har själv berört ämnet flera gånger tidigare. Likaså ungdomsboksförfattaren Mats Berggren, som litterärt gestaltat problemet ur både offer och förövares synvinkel i böcker som Din syster måste dö och den mystiska Svennehora som drogs tillbaka av förlaget precis när den tryckts. Det senaste exemplet - före Falafelflickorna - tror jag var Mikael Thörnqvists Fotbollshoran.
Det som gör Falafelflickorna unik är dels åldersgruppen den riktar sig till (10-12-åringar), dels den där lyckade legeringen av rättfram omtänksamhet, hot och brutalt våld. Wahldén lyckas transformera den vänliga klangfärgen i Damernas detektivbyrå till ett svenskt förortstorg samtidigt som Mma Ramotswes mogna och eftertänksamma klurighet får ungt liv i Hawa.
Jag vet inte om Hawa kan bli vad hon vill (polis!). Men jag vill tro det.
