Per Magnus Johansson: Faktaresistent att förneka ungas psykiska ohälsa

Allt fler barn och unga i Sverige har symtom på psykisk ohälsa, enligt Folkhälsomyndigheten. Exemplen på detta är vid det här laget många. Sedan mitten av 1980-talet har andelen unga med återkommande psykosomatiska symtom fördubblats. Nästan hälften av 15-åringarna har denna typ av besvär. Enligt Socialstyrelsen har nästan var tionde pojke en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning i form av ADHD och antalet flickor i åldern 15 till 17 år som behandlats för depression och ångestsyndrom inom BUP har tredubblats sedan 2006. Sedan 2014 har antalet patienter inom Psykiatri Affektiva i Göteborg ökat från 6 000 till 12 000.

Försäkringskassan rapporterar i oktober 2022 att sjukfrånvaro på grund av psykisk ohälsa ökat stadigt och i dag står för närmare hälften av alla pågående sjukfall. Enligt SVT ökade sjukskrivningar på grund av stress med 257 procent från 2011 till 2021 bland män och kvinnor under 40 år (7/12). Försäkringsbolaget Skandia beräknar att sjukskrivningskostnaden för psykisk ohälsa 2021 var 30 miljarder kronor, medan notan för somatisk ohälsa var 36 miljarder kronor.

Expressen skriver om en nyligen utförd SIFO-undersökning som visar att drygt nio av tio föräldrar uppfattar det som viktigt att äta minst en måltid om dagen med familjen (22/9). Trots det är det enligt samma undersökning knappt hälften (47 procent) som dagligen äter middag tillsammans med sina barn. Fyra av tio svenska föräldrar anger att de endast tillbringar en till två timmar per dag med sina barn. Uppgifter från Statistiska centralbyrån visar att var tredje flicka i åldern 16–18 år inte pratar med sina föräldrar när hon har bekymmer. Bland pojkar i samma ålder är motsvarande uppgift två av tio.

Att anklaga ett plågat subjekt är inte ett fruktbart sätt att skapa förtroende hos en hjälpsökande person.

Jag skrev en artikel (9/12) för att lyfta fram tecken på ett fortgående skifte i vad vi uppfattar som möjligt att göra i förhållande till unga med ett svårhanterligt psykiskt lidande. Billy Larsson svarar på denna (18/12) i en text med rubriken "Unga mår inte så dåligt som Per Magnus Johansson påstår”. Från den positionen tycks det svårt att nå fram till en omdömesgill uppfattning om samtiden. Det tycks snarare vara en utgångspunkt som leder till ett osorterat tyckande. Han framstår som faktaresistent.

Det finns naturligtvis i vårt land vuxna och barn som lever under värdiga förhållanden och upplever sina liv som meningsbärande. Men alltför många lever sina liv under helt andra omständigheter.

Larsson påstår att psykoanalytiker försöker skuldbelägga föräldrar, vilket ter sig oseriöst. Det är inte psykoanalytisk etik att skuldbelägga en utsatt människa. Det är viktigt att förstå den avgörande skillnaden mellan att å ena sidan försöka begripa komplexa interaktionsmönster och uppfatta ett behov av ansvarstagande och å andra sidan försöka skuldbelägga föräldrar. Dessa har också, som den psykoanalytiska traditionen på olika sätt skapat en förståelse av, varit barn och haft föräldrar. Att anklaga ett plågat subjekt är inte ett fruktbart sätt att skapa förtroende hos en hjälpsökande person.

Jag skulle avslutningsvis vilja betona betydelsen av att studera och reflektera över vad som är på väg att ske i ett samhälle där de ekonomiska, sociala och hälsomässiga ojämlikheterna ökar, kulturen marginaliseras, de rasistiska vindarna blåser hårda och förutsättningarna för att förstå den ökade psykiska smärtan tenderar att kvävas.

Barnen har behov av vår närvaro, ett känsligt lyssnande, engagemang och gott omdöme. Det är allas ansvar att göra det möjligt för den kommande generationen att leva ett värdigt och ansvarsfullt liv. Det är näppeligen vår uppgift att banalisera tidens tecken.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Vi måste prata om barnen som vantrivs i kulturen

LÄS MER:Ibland är psykofarmaka ett slag i luften

LÄS MER:Unga mår inte så dåligt som Per Magnus Johansson påstår

Per Magnus Johansson