Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

1/4

Författarna tar plats i Göteborg

I New Swedish Books vill Kulturrådet synliggöra svensk litteratur utomlands. Hälften av vuxenboksförfattarna bor i Göteborg eller har en koppling till universitetets författarutbildning.

Skrivandet ställer få materiella krav. Verktygen är portabla och enkla, och skiljer inte den etablerade författaren från den gladlynta amatören.  

Spelar det då någon roll vad som finns ovanför bokkanten? Vad som möter författaren på andra sidan skrivbordet?

Jo, men kanske. Oavsett om den skrivande föredrar en lugn vrå, eller kafélivets skrammel, skriver ingen i ett vakuum.

Dessutom behövs det input för tanken och pengar till mat och hyra. 

Författaryrket må framstå som attraktivt för många. I själva verket är arbetsförhållandena krassa, även efter debuten. Få kan livnära sig enbart på sina böcker. 

Skrivandet måste komma ur ett akut inre behov. Ingen med njurarna på rätt plats i kroppen blir författare i tron att de ska tjäna storkovan. 

Här kan det finnas anledning att jämföra plats med plats. För även om dikten inte betalar hyran, kan ett kulturellt kapital växlas in i pengar, genom stipendier och brödjobb. 
Men det förutsätter att det existerar en litterär infrastruktur.

I Göteborg är utrymmet för rivaliserande kotterier begränsat. Inte heller finns det till vardags några representanter från storförlagen att gnugga sig mot på efterfesten (bortsett från under Bokmässan). Här finns ingen Svenska Akademien. Ingen kung. Inga drakar. 

Också den litterära hovstaten tycks ligga vid den andra kusten. Inte desto mindre finns det en litteraturscen. 

När jag träffar Lina Ekdahl på Konstepidemin, räknar hon upp de sammanhang som tillkommit sedan hon höll sin första uppläsning på Musikens hus 1984. 

– När jag började fanns bara biblioteken, säger hon. 

Sedan minns hon att till exempel uppläsningsscenerna Maneten och Ny Scen fanns och att även Nefertiti hade litteraturkvällar. 

Skillnaden är kanske att litteraturen fått fler institutioner som också sugit upp det som tidigare pågick på en undergroundscen.

 Idag finns Göteborgs litteraturhus, Textival, Merci Poesi, Forum för poesi och prosa, Författarcentrum Väst, Stadsbiblioteket med sitt omfattande litteraturprogram. Ord&Bild och Glänta. Litterär gestaltning. 

Också antalet verksamma författare har blivit fler, säger Lina Ekdahl. Hon räknar upp dem som tidigt märktes av i staden. Namn som Magnus Hedlund, Claes Hylinger, Pamela Jaskoviak, Åke Edwardson, Malin Lindroth och Marie Hermanson.

– Och Ragnar Strömberg! 

Han har alltid funnits, konstaterar vi. I dag skulle det bli svårare att sammanställa en motsvarande lista. 

Bilden av Göteborg som en plats som betyder något för litteraturen stärks av Kulturrådets senaste upplaga av New Swedish Books, som syftar till att synliggöra svensk litteratur utomlands. Hälften av vuxenboksförfattarna är antingen boende i Göteborg, eller har en koppling till författarutbildningen Litterär gestaltning. 

Men alla håller inte med om att det är just nu som Göteborg peakar som litteraturstad. 
Kennet Klemets är poet och översättare. Jag träffar honom på Författarcentrum Västs kansli, där han arbetar som författarförmedlare.

Han flyttade hit i mitten av 90-talet. I ett skifte när Göteborg gick från att vara hamnstad till att bli en annan sorts stad. Det märktes också i litteraturen.

– Jag upplevde att Göteborg var landets litteraturhuvudstad i början av tvåtusentalet. Så mycket hände på olika håll och på flera nivåer då. Bokmässan. Poesifestivalen. Litterär gestaltning drog igång. Flera nya tidskrifter, som OEI, Gräs, jmm och Fantasin dök upp. Mauritz Tistelö och Bekim Gasi höll stora spoken word-tillställningar. Kommunen och regionen började dela ut arbetsstipendier. Det fanns ett kreativt tryck som lockade hit författare. 

I staden fanns också förlaget Anamma, som gav ut både Mirja Unges och Ann-Marie Ljungbergs debutböcker.

I dag har ABF lagt ned sin viktiga programverksamhet. Det saknas en bokhandel som Vänder sig om. Det har också varit glest med debutanter från Göteborg på de etablerade förlagen under de senaste åren, påpekar Kennet.  Några finns det dock. Susanna Martelin debuterar i vår med ungdomsromanen Så långt vi kan följas. Vi möts på Järntorget, som för dagen förvandlats till en italiensk marknad. 

Första gången jag träffade Susanna var 2009, när hon praktiserade på Ord&Bild. Hon säger att hon arbetat på debutboken sedan dess. Ett tag ville hon bara bort från staden och dess lillebrorskomplex. Hon tänkte överge skrivandet, emigrera till Spanien och bli bra på spanska. I stället triggade det en längtan till det egna språket. 

– Jag skrev som en galning varenda dag, säger Susanna. 

Men även om hon kände att hon behövde lämna Göteborg i skrivandets namn, har småskaligheten också positiva sidor. 

– Man får vara med och leka. Det är inte så snofsigt, säger hon.

Lina Ekdahl är inne på samma spår.  Hon menar att litteraturklimatet i Göteborg är mindre ängsligt än i Stockholm, inte lika fixerat vid vilket förlag boken kommit ut på, och vem man ska hälsa på och inte. 

Men hon har också fått försvara valet att bo kvar i Göteborg. 

– Ja, nu fattar väl folk att jag vill bo här. För några år sedan frågade de alltid ”när ska du flytta till Stockholm”? Inte om, när.   

Lina menar att litenheten kan vara ett skydd mot inskränkthet.

– Vi måste titta ut, blicka ut. Vi är medvetna om att vi inte är världens centrum, säger hon.

Alla tre framhåller att det skulle finnas utrymme för ett större förlag i staden. Och både Susanna och Kennet saknar, trots de olika scenerna, en självklar plats där alla kan samlas runt litteraturen. Närmast kommer kanske Stadsbiblioteket. En verksamhet alla tre hyllar. 
Särskilt Kennet Klemets: 

– Stadsbibliotekets programverksamhet är fantastisk! De har varit bäst i landet i många år.

För Susanna Martelin har det inte heller varit oväsentligt att Litterär gestaltning finns i staden. Utbildningen har med sin närhet utgjort en lockande möjlighet, trots att hon själv inte gått den.

Men vilket inflytande över en stads litteraturliv kan en utbildning med bara tolv platser, och ett upptag i hela Skandinavien, egentligen ha? 

Fredrik Nyberg, poet och lektor på utbildningen, menar att det på Litterär gestaltning förs ett fördjupat litteratursamtal av ett slag som marginaliserats i offentligheten. 

– Det kan ha en både direkt och indirekt påverkan på det som sker utanför skolan.  

Litterär gestaltning har också placerat Göteborg på en skandinavisk karta, säger han. Han påpekar samtidigt att det är mindre intressant var de viktiga böckerna skrivs, mer att de skrivs. 

– Om Litterär gestaltning kan bidra till att detta sker och händer i Göteborg, blir jag som verksam på Litterär gestaltning naturligtvis glad.

Postpeak eller up-and-coming? Chosefri eller splittrad? En plats med litterär påverkan i hela Skandinavien eller en provins som fått punka? 

Åsikterna om Göteborg som litteraturstad är många också bland författarna. Men den som vill kan hur som helst gå på flera litteratursamtal i veckan här. Och att initiativ som Scener & Samtal och Bokmassan – som båda hålls parallellt med årets bokmässa – kan mobiliseras med kort varsel, antyder att litteraturstaden Göteborg rymmer en potential som kan överraska.

Sedan skulle jag bli besviken om det inte sitter några förmågor där ute och tuggar fradga över det rådande läget, ivriga att skapa nya sammanhang för stadens litteratur. 

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.