Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/7

Förbryllande konstprojekt på SVT

Less is more. Men inte på SVT. Det myllrande konstprojektet Television without frontiers får publiken att klia sig i huvudet. – Intressant men lite förvirrande, tycker Margareth Johannisson.

En dokumentär performance i tv-format. Så har konstprojektet Television without frontiers beskrivits. Och varför inte? Vi befinner oss i en tv-studio på SVT i Göteborg och med alla människor som agerar på studiogolvet är känslan mer av just en performance än ett renodlat tv-program.

Medan "programmets redaktör" Ash Sarkar hälsar publiken och tv-tittarna välkomna står en snubbe och hänger i en glassvagn. En musikkvartett i mossgröna skjortor och lila scarves sitter och småjazzar, tre personer i röda overaller pumpar luft i en uppblåsbar sköldpadda som under de två timmar GP är på plats aldrig kommer att lätta från golvet, och det sitter sex tolkar i sex små bås och översätter allt som sägs till svenska, engelska, holländska, franska, polska och arabiska.

Dessutom lufsar skådespelaren Kjell Wilhelmsen runt i svarta kläder och låtsas med ett headset på huvudet och ett körschema i handen vara någon slags studioman i Henric von Zweigbergs anda.

Samtal om Europa

Parallellt med detta inleder Ash Sarkar ett samtal med två andra personer om migration och massövervakning, och för i låg ton ett komplicerat resonemang om de europeiska institutionernas legitimitet och den gamla Europagemensamma tv-satsningen Eurikon från 1982 (som ligger till grund för hela konstprojektet) alltmedan studiopubliken sitter och lyssnar med särskilt utdelade hörlurar för att kunna följa diskussionen via någon av de sex tolkarna.

Emellanåt gör bandet sig påmint med små trudelutter och de rödklädda personerna pillar såklart med sin sköldpadda. Efter det att glassförsäljaren (Yankho Kamwendo) dragit en lång monolog om havet och ett strandat fartyg blir det kort paus och chans för publiken att sträcka på benen och kanske processa vad som egentligen händer.

Samma studio som På spåret

– Jag tycker det är svårt att hänga med. Sköldpaddan, glassbilen, alla samtal ... det är intressant men lite förvirrande. Vad handlar det om egentligen, undrar Margareth Johannisson och ser lite matt ut, men skiner upp när jag berättar att detta är samma studio som På spåret brukar spelas in i.

På spåret, wow. Det hade varit en rolig inspelning att vara med på.

Pausen är slut. SVT:s riktiga studioman (inte Kjell Wilhelmsen) ber publiken att sätta sig ned så att inspelningen kan fortsätta. När lugnet lägrat sig drar glassförsäljaren åter sin långa monolog då den första tagningen tydligen inte funkade. Oklart varför.

Många stopp i inspelningen

Ett par andra scener och tagningar måste också göras om och när den internationella panelen av programledare börjar prata om Pangea och Brexit gäspas det diskret runt omkring mig. Faktum är att inspelningen går väldigt långsamt och publiken får sällan klart för sig vad som faktiskt händer eller, allt som oftast, varför inget händer.

– Undrar hur mycket tv det blir av det här egentligen? Tio minuter kanske, säger Thomas Nordvall som slagit sig ned på främsta raden och har lite svårt att se när kameramännen sveper förbi.

Efter ett extra långt uppehåll lovar i alla fall producenten Fredrik Egerstrand att publiken ska få glass, och pianisten i bandet spelar lite förstrött introt till Suicide is painless. Jag vet fortfarande inte om just det var en del av konstverket eller inte.

Television without frontiers

Manus och regi: Konstnären Andjeas Ejiksson.

Producent: Fredrik Egerstrand.

Medverkande: Kjell Wilhelmsen, Yankho Kamwendo, m.fl

Bakgrund: Television without frontiers är det vinnande bidraget i en tävling som Statens konstråd utlyste 2016. Resultatet kommer att visas i SVT under våren 2019.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.