Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Foto: Hasse Holmberg/TT/GP

America Vera-Zavala: För den ovane är skärgården full av staket

Krönika: Nu är det sommar och då åker vi isär, skriver America Vera Zavala.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Nu är det sommar och då åker vi isär. Kanske är det på sommaren som segregationen i Göteborg märks allra mest, då den inte längre är vardaglig utan guldkantad. Ove Sernhede har beskrivit det segregerade Göteborg med orden glider isär och Mattias Hagberg har skrivit faller isär. Och jag tänker att på sommaren – då åker vi isär.

På sommaren ska vi förflytta oss från vårt alldagliga liv till en extraordinär plats full av sol, bad och … jag helst av allt lycka. Som en himmelsk plats på jorden och himlen är ju runt hörnet. Göteborgs skärgård ligger alldeles tillgänglig bara en buss eller tågtur iväg. Ändå finns det få platser där det går en sån tydlig gräns som den till skärgården. Kanske är det för att skärgården, sommarhusen, båtarna är det svenskaste som finns. Däri ligger all svensk kultur investerad, omsorgsfullt paketerad, i hemlighet bevarad.

Vi känner statistiskt väl till den orättvisa som innebär att många åker på semester och att många inte gör det. Ensamstående mammor tillhörande LO-kollektivet är välrepresenterade i den senare gruppen, för att inte tala om arbetslösa, eller lågavlönade hårt arbetande familjer, såväl etniska svenskar som de med annan bakgrund. Samtidigt som en del packar för att flytta ut till sina sommarhus så packar andra inte alls. Samtidigt som en del stuvar bilen full av nödvändiga sommarsaker så åker andra ingenstans.

Det är ju egentligen väldigt lätt att åka ut till skärgården, det går massor av bussar från Centralen och dyrt är det inte heller, inte jämfört med annat. Båtar från Saltholmen går det också. Frågan är bara vad man ska göra när man väl kommit dit. Det som för så många svenskar ses som tillgängligt och självklart är för dem som är utanför ofta svårt, ibland obegripligt. Skärgården är till för de som äger eller hyr hus, för de som har vänner att besöka eller vet att utnyttja allemansrättens paradis. För den ovane besökaren är det en plats full att staket och stängsel, av förbud och ogenomtränglig exklusivitet som gör att man kanske hellre avstår från den där billiga bussresan till det svenska paradiset.

Och vad är det egentligen man går miste om? Ett stärkande bad, en enkel semester, en rolig utflykt? Förutom midsommar. Då händer det något mycket exotiskt. Då vill svensken dricka alkohol och dansa som en groda kring en gigantisk penis gjord av blommor, helst med en blomsterkrans i håret. Skratta, sjunga, (något som heter snapsvisor), och äta små fiskar i olika såser. Den alldagliga lagom-människan förvandlas till en hednisk gigant. Detta skådespel så nära för somliga, så långt borta för andra.
Glad midsommar!