Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Linbanan får Mark Isitts arkitektvänner från Stockholm att skaka på huvudet.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Få tyst på de skadeglada stockholmarna

Mark Isitt lider när arkitektkompisarna i Stockholm skakar på huvudet åt röran i Göteborg.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

En e la van.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Som göteborgare i förskingringen blir man ju aldrig riktigt tagen på allvar.

Men nu… Mina arkitektvänner här i Stockholm, de flinar! Åt linbanan. Åt biltvätten på Götaplatsen. Åt den bortslumpade Cirkustomten. Åt omtaget i Frihamnen – ”Vadå, har man fortfarande ingen stadsplan?!?” Åt Skeppsbron med sitt Strandvägsläge, i södersolen vid vattnet mitt i city, som borde vara en jackpot men nu blivit en förlustaffär för skattebetalarna.

LÄS MER: Bygg nästa arena i Bergsjön eller Biskopsgården

Nu senast var det Skanstorget. Bara det att platsen kan komma att bebyggas är svårt för kompisarna att begripa. De liknar den vid Norra Bantorget, ett annat historiskt arbetartorg mellan två stadsdelar med en ikonbyggnad i blickfånget (även om LO-borgen från 1899 framstår rätt fjompig jämfört med Skansen Kronan från 1600-talet). Men framförallt är det den kommunala processen som väcker skadeglädje. ”Jo, det är riktigt,” får jag förklara, ”bland de tio personer som granskade de inkomna arkitektförslagen fanns bara en arkitekt (hånskratt). Och när denna bedömningsgrupp hade sorterat ut sina tre kandidater fick allmänheten rösta på sin favorit (hånskratt). Att inte bebygga torget fanns inte med som valmöjlighet (hånskratt). Och nu förväntar sig så klart alla som röstat att slutresultatet ska bli precis som på ritningarna så härom veckan fick fastighetskontorets direktör gå ut och skrapa med foten och förklara att ’mycket kommer att behöva skruvas och anpassas’ (hånskratt).”

Så illa ligger det till. Det är bara att bita ihop. Och vara tacksam för att stockholmsvännerna ännu så länge bara känner till en bråkdel av alla magplask som drabbat min gamla hemstad på sistone.

Som det här med politiken. M, L, C och KD i valtekniskt samarbete med V, Fi och MP i syfte att få bort S från makten… Hursa? Är alltså en röst på Fi detsamma som en röst på M? Vem styr, vem sitter i opposition? Inte ens de ansvariga tycks veta för på Göteborgs Stads hemsida läser jag: ”Efter valet 9 september 2018 är det fortfarande oklart vilket politiskt styre det blir för mandatperioden 2018–2022.”

LÄS MER: Torg i Göteborg, vilken sorg

Vilken tur då att det finns en oberoende stadsrevision. För när blockgränserna luckras upp på det här dramatiska viset, när forna fiender bildar lag, då försämras förstås internkontrollen, då blir det svårare att utkräva ansvar, och det vet alla muteborgare vad det kan leda till. Men icke… Nu visar det sig att denna oheliga allians av politiska partier önskar tillsätta två av sina egna som ordförande och vice ordförande i Stadsrevisionen. För detta varnade Hans Aronsson, vice ordförande i Stadsrevisionen, och Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap, på tisdagens GP Debatt. Praxis är motsatsen, att oppositionen håller i ordförandeklubban, och även om det också låter riskabelt – tänk dig själv att du ska granska dina jobbarkompisar – stärker det åtminstone oberoendet en smula.

Det är en absolut nödvändighet.

För att få tyst på dessa skadeglada stockholmare.