På lördag är Melodifestivalen tillbaka i Scandinavium med bland andra Nano, Anna Bergendahl och veteranen Arja Saijonmaa i startfältet. I enlighet med god Mellotradition har helgens tävlingsbidrag nu också premiärspelats för oss musikjournalister som – minst lika traditionsenligt – lagt pannan i djupa veck, skakat lätt på huvudet och funderat på om det ändå inte var bättre förr. Hur som helst. Detta är vad ni har att se fram emot på lördag. Och de två bästa bidragen inleder och avslutar, som sig bör.
Melodifestivalen i Göteborg
Bidrag 1. Nano - Chasing rivers
Med "Hold on" mullrade Nano Omar hela vägen från Scandinavium i Göteborg till Mellofinalen på Friends. Det var för två år sedan och Nano var på vippen att vinna hela tävlingen men föll på upploppet mot Robin Bengtsson, rullbandskungen från Svenljunga. Även den här gången har Nano med rötter i Palestina och Åland valt en snarlik typ av låt. Om "Hold on" ekade lätt (väldigt lätt) av Hozier och Sam Smith, i alla fall innan trummorna skenade iväg, är Chasing rivers betydligt mer sammanhållen. En mäktig ballad med en i sammanhanget snygg gospelkör som lägger upp ribban högt för de andra att försöka ta sig över.
Melodifestivalen i Göteborg
Bidrag 2. High15 - No drama
High15? Inga klockor, inte alls ..? Det är okej. Vi ser nog alla ut som fågelholkar för ingen vet vad eller vilka High15 är. De fyra tjejerna slog igenom efter att ha nått semifinal i TV4:s Talang 2017 - och som alla vet är det mer än tillräckligt för att motivera en plats i Melodifestivalen. Det här är dock en tjatig uptempolåt med försiktig Rihannakänla som dränks av en vansinnigt tröttsam Spice Girls-vibb. Krävs ett väldigt snyggt nummer för att High 15 ska ta sig vidare. Eller vad skriver jag, de är såklart fullständigt chanslösa.
Melodifestivalen i Göteborg
Bidrag 3. Wiktoria - Not with me
Det 22-åriga yrvädret från Brämhult ställer upp i Mellon för tredje gången och har på kort tid blivit något av en veteran i sammanhanget. Efter det countryfärgade fartmonstret "Save me" (2016) och den lätt andfådda "As I lay me down" (2017) återvänder Wiktoria den här gången med en stillsam tryckare. Bra det, men tyvärr känns den lite slätstruken och bleknar påtagligt när man ställer den intill Nanos pangbulle till ballad. Och det är ju ändå det vi ska göra, jämföra låtar. Å andra sidan har den vissa kvaliteter - och Wiktoria kan verkligen sjunga.
Melodifestivalen i Göteborg
Bidrag 4. Zeana feat. Anis Don Demina - Mina bränder
Zeana Muratovic är efter sin tolfteplats i Idol 2016 om möjligt ännu mer okänd än High15 och det är nog ett smart drag för att inte säga direkt nödvändigt att kasta in Youtube-favoriten, discjockeyn och Samir & Viktors pruttsaxofonist Anis Don Demina som burkslav. Tolvåringen därhemma är övertygad om det räcker för att vinna racet, jag är inte lika säker. Den tuffa och arga Zeana sjunger "jag känner oj-oj-oj" i refrängen och det är väl ungefär så jag känner också. Det låter i och för sig östeuropeiskt på ett skönt Eurovisionmässigt sätt, men Anis Don Deminas sångparti ... jag vet inte riktigt.
Melodifestivalen i Göteborg
Bidrag 5. Arja Saijonmaa - Mina fyra årstider
Arja Saijonmaa är nästan lika gammal som det resterande startfältet ihopslaget (227 år) och är den med överlägset mest rutin. Dessutom är hon den enda artisten som INTE sjunger en låt av Thomas G:son och/eller Linnea Deb. För detta ska hon ha all cred. Tyvärr kommer det inte att hjälpa Sibeliusstudenten från Savolax, för "Mina fyra årstider" är långt ifrån Melloklassikern "Högt över havet" som hon blev tvåa med i Göteborg 1987. Den nya låten börjar som en jättefin visa med bouzouki (tror jag) och piano men skenar snart nog iväg i ett pumpande, kväljande schlagerhelvete. Tänk om de haft mod nog att löpa linan ut med det klassiska, stillsamma tilltalet. Nu blir Arjas färgstarka låt istället som en actionfilm direkt till dvd.
Melodifestivalen i Göteborg
Bidrag 6. Mohombi - Hello
"I wanna boom bang bang with your body yo ..." Mohombis claim to fame är den extremt enerverande och fullständigt hopplösa hiten "Bumpy ride" från 2010 och, ja, jag vet att ni har hört den. Detta är något annat. Mer schlageranpassat. Det är synd. För när 32-åringen från Husby nu gör Mellopremiär är det med en låt som man inte ens kan störa sig på. Det låter ungefär som om Anton Ewald valt att tolka Mattias Andréasson från EMD, om ni förstår. Profillöst och torrt som fnöske är det i alla fall, men helt utan risk att fatta eld. Och hur många gånger kan man egentligen sjunga Hello? Trodde Lionel Richie hade satt någon slags maxgräns.
Melodifestivalen i Göteborg
Bidrag 7. Anna Bergendahl - Ashes to ashes
Vad gör du nu för tiden? Varför hör du aldrig av dig? Det var alldeles för längesen vi sågs. Eller kanske inte ... men visst har man varit lite nyfiken på vart Anna Bergendahl försvann efter den snöpliga semisortin i Eurovision 2010. Nu är hon i alla fall tillbaka med en David Bowielåt som inte alls låter Bowie såklart utan ... tja, som man förväntar sig att till exempel Anna Bergendahl skulle låta om hon plötsligt dök upp efter nio års frånvaro. Den revanschfyllda rösten är fortfarande hennes största styrka och det stolta bidraget känns som något Wiktoria hade kunnat trycka upp i krysset på Borås arena. De borde kanske ha bytt låt med varandra? En tanke bara.
