Inflytelserike Ryszard Kapuscinski var en vittberest man och hans ansedda reportage och böcker har också nått stora delar av världen med översättningar till trettio språk. Anders Bodegård, som översatt de fyra senaste av de sju böcker som finns på svenska, säger att det märks i texterna att den polske journalisten och författaren också var en poet. Språket är ytterst genomtänkt, avancerat och rikt och därmed svåröversatt, menar han och nämner den senaste boken På resa med Herodotos.
- Texterna om Indien är en myllrande, nästa barock prosa med långa meningar. De målar det som nästan blir en chock för honom när han kommer dit på femtiotalet. Ett par kapitel bort handlar det om Kina där allt bara är fyrkantigt, kallt och kort, berättar Anders Bodegård.
Kapuscinskis bortgång är en stor förlust, säger han, inte minst för de texter och reportage som inte kommer att bli skrivna. Bland annat planerade han att göra ett reportage från övärlden norr om Nya Guinea och skrev på en bok om sin födelsestad Pinsk.
Anders Bodegård säger att Kapuscinskis storhet ligger i hans konsekventa sätt att beskriva världen horisontellt. På sina utforskningar befinner han sig i markplanet med blicken riktad rakt fram mot slagfälten och horisonten som försvinner allt längre bort i världen.
- Framför allt ser han människorna rakt i ögonen, han möter dem på samma nivå. Han var höjdrädd, vilket gör att han håller sig till marken, lite krampaktigt ibland. Han är en iakttagare av låga föremål och vad de betyder, säger Anders Bodegård.
- Han antecknade ingenting på sina resor, spelade inte in på band. Men han tog ganska mycket fotografi. Ännu har vi inte sett det i Sverige, men det har gjorts en stor fotobok och även utställningar.
Anders Bodegård är en av 13 översättare som skrivit var sitt kapitel i en bok som förlaget i Polen skulle överraska Kapuscinski med på hans 75-årsdag. Den ska nu i stället ges ut i samband med begravningen.
Ryszard Kapuscinski föddes 1932 i Pinsk, som låg i Polen före kriget och intogs av Sovjetarmén 1939. Det gav Kapuscinski tidiga upplevelser av av krig och fruktan men också av värme och mänsklighet. Erfarenheter han förvaltade i sitt arbete som journalist, essäist och författare.
På 1950-talet vistades Kapuscinski i Asien och Sovjetunionen, senare i Latinamerika och Afrika. Han skrev i hemlandet Polen om striderna och strejkerna kring Solidaritet på 1980-talet, i landet smått klassiska reportage.
I boken Fotbollskriget (1978) beskriver han kriget 1969 mellan El Salvador och Honduras som utlöstes av fotboll och kom att kosta 6 000 människor livet. Han skrev i Ebenholts (2000) om sin tid i Afrika 40 år tidigare. Han anses vara de stora Afrikaskildrarna, och var under lång tid den ende polske korrespondenten på kontinenten.
I hans produktion märks också böckerna Kejsaren (1978) om Haile Sellassies sista tid vid makten, Shahernas shah (1982) om Iran före revolutionen, och Imperiet (essäer, 1993) om Sovjetunionens sönderfall.
I boken På resa med Herodotos (2004) behandlar han sina tidigare resor i främst Asien och Afrika. Den startar dock i Warszawa 1956 där Kapuscinski åker runt och rapporterar från den polska landsbygden för den kommunistiska ungdomstidning där han jobbar. Han drömmer om att resa utomlands, och blir oväntat skickad till Indien som utrikeskorrespondent. I bagaget har han en polsk översättning av greken Herodotos 2 500 år gamla Historia.
I Polen slogs nyheten om Kapuscinskis bortgång upp stort i går, berättar Peter Johnsson som rapporterar från landet i bland annat Göteborgs-Posten. Oavsett politisk profil på tidningarna är tonläget i texterna detsamma. De uttrycker saknad och berättar om en människa som skrev med hjärtat, säger Peter Johnson som själv lärde känna Kapuscinski då han flyttade till Polen på 80-talet.
- Han var en oerhört varm människa som alltid intresserade sig för den han samtalade med, säger Peter Johnsson.
- Han var stor för att han alltid lyfte fram något allmängiltigt. Främsta exemplet är i Kejsaren, där han genom att beskriva hur människor beter sig, till och med hur de går, kunde beskriva maktmekanismer i en stat som håller på att falla samman.
Fotograf Joanna Helander med rötter i Polen fick veta om Kapuscinskis död igår morse när en vän från Polen ringde. Helander har mött och fotograferat Kapuscinski vid flera tillfällen.
Hon minns honom också från sina tidiga ungdomsår i Polen då han skrev i den officiella pressen som oberoende reporter, hängiven sitt ämne och med god blick för människans alla egenskaper.
- Censuren var hård, men inte lika hård som i DDR. Det finns alltid ett litet utrymme för fritt tänkande hos dem som brinner för något och det utrymmet utnyttjade Kapuscinski, säger Joanna Helander.
Även Mai Palmberg prisar Kapuscinski för hans mod, mod att gå in i nya sammanhang och modet att sedan våga berätta utan att tänka på vad som anses politiskt korrekt. Palmberg forskar om kulturella föreställningar i och om Afrika vid Nordiska Afrikainstitutet i Uppsala och skrev en artikel om Kapuscinski när han besökte Bok- och biblioteksmässan i Göteborg 2003.
- Kapuscinski har betytt mycket för den bild av Afrika som vi har idag. Ta kriget i Angola till exempel, där han lyckades göra konflikten begriplig genom att få läsarna att identifiera sig med angolanerna och se dem som människor, långt ifrån alla fördomar, säger Mai Palmberg.
