LÄS MER:Göteborg kritiseras av JO för beslut om ”Burka songs 2.0”
Bråket kring Burka songs 2.0 är inne på sitt fjärde år. Inte undra på: det har synliggjort hur besvärande lätt Göteborgs stad verkar ta på vissa grundläggande demokratiska principer. I vart fall om andra politiska mål är mer prioriterade – i detta fall att motverka islamistisk extremism. Justitieombudsmannens tydliga kritik mot Göteborgs stad är därför ett viktigt principiellt uttalande från högre ort. För det visar på precis hur bristande förståelsen för både principer och grundlagen varit, och kanske fortfarande är, bland stadens förvaltning och politiker.
LÄS MER:Hermansson urholkar principen om armlängds avstånd
För att förstå på vilket sätt behövs dock en liten sammanfattning om vad som egentligen hänt. Tillåt mig:
Dumheterna började, som så ofta i Göteborg, i den kommunala förvaltningen. Närmare bestämt med det mycket tveksamma beslutet att ställa in filmvisningen av Burka songs 2.0 med efterföljande samtal på Blå stället i Angered i mars 2018. Syftet var oro över att samtalet inte skulle ge en tillräckligt mångsidig bild av bland annat användandet av slöja. Liknande resonemang hördes när andra delar av kommunen försökte hindra samma arrangemang under Reclaim pride, då med särskild fokus på att stoppa paneldeltagaren Fatima Doubakil från att medverka. Det är det senare agerandet som nu kritiseras av JO.
LÄS MER:Ann–Sofie Hermanssons extremistkort skadar demokratin
Att tjänstemän lägger sig i sakinnehållet i den fria kulturen och försöker hindra enskilda personer från att uttala sig är illa nog, men det har verkligen inte blivit bättre av att också politiken gjort det. Den dåvarande ordföranden i kommunstyrelsen, Ann-Sofie Hermansson (S) tog täten. Hon menade att det inställda arrangemanget på Blå stället var ett viktigt steg i kampen mot extremism, som vid tidpunkten var ett ännu hetare politiskt ämne än det är idag. Insatserna höjdes ytterligare när hon antydde att Litteraturhuset kunde få se sitt ekonomiska stöd indraget för att de senare valde att också visa filmen med efterföljande panel. Två övertramp mot principen av armlängds avstånd som, tror jag, också skickat problematiska signaler till kommunens redan svajiga tjänstemän om vad som egentligen är viktigast: grundlagen eller stadens politiska styrning.
LÄS MER:Bakgrunden till åtalet mot Ann-Sofie Hermansson – detta har hänt
Att JO slår fast att kommunen faktiskt agerat i strid med den grundlagsstadgade objektivitetsprincipen i Reclaim pride-fallet är därför utmärkt. Och det är uppenbart att det inte handlar om en enskild händelse. Snarare är det en del av ett tänkande som verkar bygga på att det går bra att åsidosätta demokratin för att rädda den. En idé som följer samma logik som att försöka släcka eld med bensin.
Förhoppningsvis leder detta till att ansvariga makthavare, både dåvarande och nya, tar till sig av kritiken och slutar tro att extremism kan motas bort genom att försöka inskränka kulturen. Det gynnar ingen.
Problemet är ju heller inte att det finns en politisk vilja att bekämpa extremism. Det är tvärtom utmärkt. Problemet är metoden: att försöka hålla för munnen på personer som den muslimska aktivismen Fatima Doubakil. Att hon försvarat dömda terrorfinansiärer och med lagliga medel i sin tur (och utan framgång) velat inskränka Ann-Sofie Hermanssons yttrandefrihet är inte precis smickrande för hennes del. Men det är knappast heller hennes fel att Göteborgs förorter producerat så många IS-resenärer.
Det ansvaret vilar tungt på våra politiker och tjänstemän.
Läs mer av Björn Werner:
LÄS MER:Haveriet på Bulletin är en del av ett större problem
LÄS MER:Göteborg är bäst på litteratur just nu
LÄS MER:Majorna och Linné har blivit varumärkesplojar
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
