Utställningen på Akvarellmuseet i Skärhamn blickar tillbaka på enbart Oskar Kokoschkas akvareller och teckningar, ett tematiskt grepp som inte tagits tidigare trots att de står för det mesta i österrikarens digra produktion. Museichefen Bera Nordahl är uppenbart nöjd och säger att hon har höga förväntningar på publikintresset, även om det inte är fråga om en konstnär som är bekant för den breda massan.
- Nej, han är inte så känd som till exempel Dalí eller Munch, men i alla konstkretsar är han omtalad och etablerad som en banbrytare. Den här utställningen är också till för att göra honom mer känd. Jag hoppas mycket på den för den är så unik. Normalt kan man inte komma åt så mycket konst från privata samlingar om man inte har kontakter, säger Bera Nordahl.
Kännaren nummer ett
Via initiativtagaren, den frilansande österrikiska curatorn Annette Vogel, har museet fått hjälp av mannen som räknas som Oskar Kokoschka-kännaren nummer ett. Alfred Weidinger vid Albertina museum i Wien har under många år rest världen runt för att katalogisera Kokoschkas verk. Hans engagemang har fått samlare och museer i Österrike, Tyskland och Finland att nu låna ut sina verk till museet i Skärhamn.
Dit har Alfred Weidinger just anlänt och han går runt med ett vattenpass, hänger några tavlor på plats. Lite bekymrat konstaterar han att den enda tavla han lokaliserat i Sverige inte har dykt upp, en liten akvarell som finns på Moderna museet.
- Jag vet inte om det är byråkrati eller vad det är, men lite märkligt är det att det är just den som finns i Sverige som vi inte har kunnat få hit, säger han men tror att den ändå ska komma på plats till slut.
För Alfred Weidinger är Oskar Kokoschka grundaren av expressionismen. En psykologisk och mångsidig konstnär som la stor vikt vid färger och rörelser. En humanist vars bilder kom direkt från hjärtat.
Kokoschka började måla under 1900-talets första årtionde och utforskade den snirkliga och dekorativa jugendstilen. Den förkastade han snart och bröt ny mark, bland annat med en färgstark och våldsam affisch där mötet mellan man och kvinna är en kamp på liv och död, långt från harmonin i läromästaren Gustav Klimts Kyssen som den var ett direkt svar på.
- Folk hatade honom i Wien vid den här tiden för de hade förälskat sig i jugendstilen. Som en reaktion mot deras hat klippte han av sig håret och ville framställa sig som en martyr, säger Alfred Weidinger och pekar mot ett jättefotografi där den snaggade då drygt tjugoårige konstnären bistert blickar tillbaka.
I början av sitt konstnärskap målade Oskar Kokoschka ofta människor, gärna fattiga gatubarn som han tog till sin studio för att frysa deras rörelser i hundratals snabbt skissade bilder.
De sista åren var han mest inne på djur och natur, en period han också haft under sina år i England och Skottland under andra världskriget då han gjorde den traumatiska upptäckten att nästan ingen kände till honom.
Han var också poet, skrev teaterpjäser och skissade scenografi. Uttrycken och stilarna är många i det femtiotal bilder som Akvarellmuseet visar, men genomgående handlar det om figurativ konst. Anmärkningsvärt med Oskar Kokoschka är att han under den långa period han verkade aldrig blev abstrakt, säger curatorn Annette Vogel.
- Han var alltid intresserad av det expressiva och psykologin, han ville tränga in i människans själ.
