Malin Lindroth skrev en artikel i början av sommaren med titeln ”Litteraturstaden saknar experimentlusta”. Jag vill tvärtom påstå att det finns en stor lust att experimentera med det skrivna och talade ordet i Göteborg. Det är bara det att ”det litterära etablissemanget” inte befinner sig där. Experimenten sker på små arenor, varar några månader och försvinner för att övergå i något nytt.
På Hammok (som numera heter Hakelverket) vid Stigbergstorget höll Hanna Chawki i en poesiscen fram till för ett och ett halvt år sen. Då kunde det hända att en av poeterna inte dök upp men istället lämnade en bandspelare på scenen. Kvällens värdinna tryckte på play och publiken fick lyssna till poesi inspelad på kassettband. Stämningen skulle kunna jämföras med Restaurang Minus som Malin Lindroth skriver nostalgiskt om.
I Martin Engbergs artikel ”Göteborg har fler scener än man kanske tror”, från den 8 juli, nämns Mauritz Tistelö och hans stora spoken word-events som om de tillhörde en svunnen tid. Så sent som i oktober förra året anordnade ovan nämnda Hanna Chawki en internationell poesi- och performancefestival på Bengans tillsammans med just Tistelö. Poeterna intog rummet och lät i flera fall publiken vara aktiv genom att till exempel stå upp och göra rörelser. Nyligen bjöd Tistelö på ett annat performance utanför Kulturtemplet på Gråberget i Majorna. Han tog med sig två frivilliga och klättrade upp i ett träd för att läsa dikter.
Det knasiga som Malin Lindroth efterlyser finns här och nu. Ungefär en gång i månaden arrangerar Poesiwerken Klubb LäsBar – med öppen scen – också det på Bengans. Då kan publiken få uppleva duon Louise & Henke som blandar poesi med slagverk, piano och performance. Percy Kazeroony brukar avsluta kvällen genom att be publiken om ord till hans dikt. I början av juni var jag på Källarkultur på Fjärde Långgatan och där blev jag spontant kompad av en kaktus (ja, taggarna var tillräckligt vassa för att skapa ljud) när jag läste dikt. Nina Ahlzén, som har flera verk utgivna, läser sin poesi till tonerna av Kalle Ruths slidegitarr. De har bland annat synts på Bengans, Dirty Records och Hammok.
Låt vara att många av de här evenemangen dyker upp med kort varsel och kan vara dåligt affischerade och annonserade. Oftast får jag en inbjudan dagen innan på Facebook. Jag tror att problemet är att folk som blivit publicerade och accepterade bland kultureliten sällan går tillbaka till det som kallas underground och därmed tappar kontakten med marken.
Inom alternativkulturen finns sällan resurser att lägga på marknadsföring och poeterna får hyra in sig på nåder hos stans caféer och pubar. Men det fina i sammanhanget är att även oetablerade författare kan boka in sig på Litteraturhuset (om de är medlemmar i någon av husets föreningar eller betalar en slant). Förra lördagen stod Andreas Hamberg på scen i morgonrock och pyjamas och läste ur sin diktsamling ”Jag ljuger (II)” och blev ackompanjerad av fiol, gitarr och bas. Och många events på Stadsbibliotekets trappscen, som hyllades i Engbergs artikel, har haft plats för de som ännu inte är kända men mycket väl kan bli det. Evelina Varas har stått där och smetat på sig läppstift och satt på sig prinsesskrona medan hon läst dikt. En annan gång delade hon ut äpplen till publiken.
Göteborg exploderar av experimentlusta och nyskapande. Det handlar om att anstränga sig, prata med den yngre generationen och samarbeta mer med spoken word-scenen. Oskar Hanska har startat ett skivbolag för spoken word och gett ut Ismael Ataria, en poet som även publicerat sig i bokform. Frej Haar, vinnare av årets SM i Poetry Slam, uppträdde i Palmhuset under Pride, inbäddad i Renée Gyllensvaans ljudlandskap. Nino Mick, tidigare SM-vinnare som blir utgiven på Norstedts nästa år, har gjort en hel poesiföreställning med ljudkonstnären Alba Bergling. Göteborgs Poetry Slam trycker upp poesifanzines som säljer slut innan de hunnit komma ur skrivaren. Och undertecknad ordnade en releasefest på Bengans där jag bjöd in 35 poeter att läsa ur min diktsamling med 35 dikter för att fira att jag fyllde 35.
Martin Engberg avslutar sin artikel med att det måste finnas de som ”tuggar fradga över det rådande läget, ivriga att skapa nya sammanhang för stadens litteratur”. Några av de sammanhangen finns redan; det gäller bara att hitta dem. Jag tror att nyckeln är att blanda uttryck och möta en publik som inte alltid går på väletablerade litterära events. Hos Göteborg Open Stage på Pustervik är poeter och författare lika välkomna som musiker, standup-komiker och jonglörer. Med jämna mellanrum arrangerar olika aktörer öppen scen på Café Hängmattan där det mesta kan hända.
Som Engberg skriver är det imponerande att det på kort tid dök upp flera alternativ till Bokmässan. Inte att förglömma har Syndikalistiskt Forum arrangerat Radikal Bokmässa sen några år tillbaka där kända och mindre kända namn läser sida vid sida. Nätverket Allt åt alla är på desperat jakt efter lokaler utan skyhöga hyror där det kan skapas kultur i alla former. Exemplen ovan är egentligen bara några frön ur den stora litterära frökapsel kulturstaden Göteborg har att erbjuda.
Louise Halvardsson
Författare, poet, frilansjournalist suppleant i Författarcentrum Västs styrelse och en av grundarna till Poesiwerken.
Debuterade 2007 med Punkindustriell hårdrockare med attityd som vann Författarförbundets debutantpris Slangbellan för bästa ungdomsroman. Nu aktuell med diktsamlingen Hejdå tonårsångest – 35 dikter innan 35.
