När RUT-avdraget infördes för några år sedan var ett av de argument som användes för reformen att svarta jobb skulle bli vita. Men det fanns de som varnade för att det kunde bli annorlunda. Anita Nyberg, professor i nationalekonomi, tittade redan under 90-talet på hur olika länder har arbetat med subventionerad städhjälp och konstaterade att skattelättnader riskerade att medföra att köp av hemhjälp blev mer normaliserat – vilket i sin tur i andra länder visat sig leda till att både den svarta och den vita sektorn växte. Detta eftersom det med subventionering även blev billigare att köpa svarta tjänster.
Att precis detta nu tycks ha hänt visar forskaren Anna Gavanas i sin nyutkomna rapport Who cleans the welfare state? Den vita städsektorn har vuxit och den svarta frodas fortfarande, men med ytterligare försämrade villkor för den informella sektorns städare. Många av hennes informanter berättar om lägre löner och gratis ”provjobb” som inte resulterar i fortsatta jobb. Förskräckande många berättar också om krav på att tillhandahålla sexuella tjänster tillsammans med städningen.
En förutsättning för en svart marknad med så usla löner och villkor är naturligtvis att det finns människor som inte har några andra val än att försörja sig på det viset. Papperslösa flyktingar som saknar språkkunskaper och kontakter utnyttjas hänsynslöst och saknar varje möjlighet att välja ett vitt jobb i stället. En representant för en organisation som hjälper papperslösa berättar för Gavanas att han inte känner till en enda papperslös som saknar arbete – tvärtom är de eftertraktade på arbetsmarknaden. Men självklart till usla villkor.
Men många av de städare Anna Gavanas intervjuat berättar också att de varvar vita jobb med svarta och att etablerade städfirmor tillhandahåller både vita och svarta tjänster. Vissa firmor anställer gärna människor med dåliga språkkunskaper och liten kännedom om det svenska samhället för att kunna hålla löner nere och ifrågasättanden borta.
I valrörelsen påstod regeringen att 5600 jobb skulle försvinna om Rut-avdraget togs bort. Sanningen är att det inte finns någon statistik eller forskning som stödjer det eftersom ingen studerat frågan på allvar. Med tanke på vilka problem Anna Gavanas rapport pekar på så kanske det vore dags för en större utvärdering av Rut-avdraget. Vad får vi egentligen för alla de pengar som går från vår gemensamma kassa till städbranschen? Vilka är det som drar nytta av tjänsterna, vilka är det som tillhandahåller dem – och till vilka mänskliga kostnader?
