Eva-Lotta Hultén.
Eva-Lotta Hultén.

Eva-Lotta Hultén: Rapport om tränarens makt över spelaren

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

I en artikel publicerad på denna tidnings sportsidor i våras kunde man läsa om tränaren Felix Magath och artikeln har stannat i mitt minne. Magath hade just anställts som tränare för engelska laget Fulham och artikelförfattaren berättade att han har kallats både Saddam och Diktatorn och att hans träningsmetoder benämnts som tortyr. Han bestraffar sina spelare med fysiska övningar så de kollapsar och bötfäller dem (10 000 kronor för varje onödig hemåtpassning). Artikelförfattaren skrev: Många skulle kalla honom galen och utdaterad, men kanske är Felix Magath precis vad Fulham behöver för att lyckas hänga kvar i Premier league.

Ja, vad är väl lite kränkningar och sjukligt hård människosyn att gnälla om, bara laget får spela i Premier League?

ANNONS

DET FINNS NÅGOT som tjusar med tanken på stenhårda tränare. Inpräntat i många av oss sitter föreställningen att om man bara anstränger sig tillräckligt hårt så kan man lyckas. När spelarnas motivation tryter ska tränarens piska driva dem vidare. Men i våra egna möten med tränare är det helt andra egenskaper vi uppskattar, och som får oss motiverade att anstränga oss.

I nyutkomna forskarrapporten Tränares makt över spelare i lagidrotter, sett ur French och Ravens maktbasteori, reflekterar ledarskapsforskaren Pär Rylander kring vilka typer av makt en tränare kan använda sig av, och vilka effekter det får på lagmedlemmarna. En tränare som uppträder som en i gänget och som använder uppmuntran och beröm har större chanser att få spelare att göra som hen säger, än en som skäller. Att hänvisa till sina kunskaper i stället för till sin maktposition är också mer effektivt om man vill skapa en god lärandemiljö, visar Rylander. Det är rentav så att ju mer en tränare hänvisar till sin position (du ska göra som jag säger för att jag är din tränare) desto mindre effektivt blir hens ledarskap. Kunskaper, ödmjukhet och lite vanlig trevlighet tycks helt enkelt fungera bäst också i idrottens värld. Pär Rylander skriver (min översättning från engelska): Resultaten från denna studie kan bli ett verktyg för att få tränare att reflektera kring sin egen ledarstil och vilka källor de hämtar styrka från som ledare. Genom att höja medvetenheten om andra sätt att använda (som informations- och expertmakt) blir det möjligt att minska de dåliga strategierna (som tvång) och skapa en mer positiv lärandemiljö för atleter.

ANNONS

EFTER LÄSNINGEN AV Rylanders rapport kollar jag upp hur det gick för Felix Magath. Bara tre av 19 matcher gav vinst för Fulham och Magath har fått kritik för sin höga spelaromsättning, sammanlagt 47 spelare under de sju månaderna. Tidigare i höstas fick han sparken. Kanske springer han nu straffrundor och bötfäller sig själv för att bli bättre, men ärligt talat betvivlar jag det.

ANNONS