Vilka erfarenheter formar oss och ger oss våra uppfattningar om världen och människan? Jag hör ofta mig själv referera till sådant jag upplevde som volontär på ett rehabiliteringscenter i Mexiko eller som vårdbiträde i hemtjänst och på boenden för senila mellan det att jag var 16 och 25 år. Jag upplevde inte någon av dessa erfarenheter som vare sig särskilt rolig eller angenäm medan de pågick; först i backspegeln har de trätt fram som meningsfulla och utvecklande. Jag lärde mig enormt mycket inte bara om omvårdnad utan också om klass, diskriminering, utanförskap (i ordets ursprungliga bemärkelse, inte i den nyliberala), sociala orättvisor och praktisk psykologi, och det gjorde mig medveten om vilka effekter samhälleliga värderingar och prioriteringar faktiskt får i verkligheten.
För att bättre förstå samhällets och människors grundläggande behov borde alla under någon period i livet få tjänstgöra inom vård, omsorg, grundskola, räddningstjänst, sophantering eller någon av de andra samhällssektorer som en trångsynt typ (han hette Bo Södersten) en gång hittade på att vi borde kalla för ”tärande”.
I nya rapporten Gör din plikt, kräv din rätt, skriven av Mats Wingborg för tankesmedjan Arena idé, föreslås nu att Sverige inför en medborgartjänst. Motivet är främst att öka tilliten i samhället och stärka det sociala kittet genom att skapa möten, på samma sätt som värnplikten gjorde. Wingborg menar också att det är ett bra sätt att stärka kunskaper och skaffa personella resurser inom kris- och katastrofberedskapen. Han nämner sådant som bränder, stormar, pandemier, värmeböljor och försvunna personer och han öppnar för att mönstring till en sådan medborgartjänst kan ske tillsammans med mönstring för en återupptagen värnplikt. Hans förslag är en relativt kort allmän medborgartjänst, där man får viss ekonomisk ersättning och gärna bor gemensamt med andra för att bygga samhällsgemenskap. Jag gillar ansatsen men beklagar att rapporten är så försiktig.
Wingborg tar visserligen upp huruvida en medborgartjänst också kan täcka områden som äldreomsorg, flyktingmottagande och stödpersonal i skolan eller insatser som att skydda miljö och natur men avfärdar det delvis, eftersom det är förknippat med gränsdragningsproblem. Vad ska egentligen göras av avlönad personal, och vad av personer som gör medborgartjänst? Han pekar också på risker med att samverka med ideella organisationer – myndigheter kan börja försöka styra och ställa med dem för mycket.
Det är synd att rapporten här är så grund, för även om det helt visst finns gränsdragningsproblem så borde de gå att lösa. Idag drar både den offentliga och den ideella sektorn tunga lass och det behövs fler bidragande händer. Praktisk erfarenhet kan inte bara bidra till att slussa in fler till dessa viktiga jobb – samhället har dessutom enormt mycket att vinna på att fler förstår att det är de som arbetar med dess grundläggande behov och människors välbefinnande som är de verkligt närande.
