Eva-Lotta Hultén: Aktieutdelning på schemat

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

När friskolereformen genomdrevs på 90-talet tillhörde jag definitivt de naivas skara. Jag såg framför mig hur engagerade föräldrar, lärare och elever skulle starta skolor med alternativ pedagogik och bidra till att driva skolutvecklingen framåt. Och visst blev det så på många håll men det hände också så mycket mer.

Jag var inte omedveten om risken för ökad segregation när socialt resursstarka familjer började göra aktiva val medan övriga stannade på de skolor dit de ”hörde”, men problemet tycks ha blivit mycket större än vad jag då kunde tro.

Det finns forskare som menar att de sjunkande resultaten i svensk skola till stor del hänger ihop just med den ökade segregationen (som visserligen inte bara beror på friskolor och fria skolval utan också på en stor boendesegregation). Något som däremot aldrig föresvävade mig var att riskkapitalister skulle se skolor som potentiella vinstmaskiner och den insikten blev ett obehagligt uppvaknande.

ANNONS

Till sist tycks det som att även ledande skolpolitiker har börjat vakna upp och se att allt kanske inte blev så bra med friskolereformen. Det har börjat flaggas för lagstiftning som skulle göra vinstuttag förbjudna om man inte uppfyller vissa krav, som skolbibliotek och skolhälsovård. Det är utmärkt.

Nu i mars ska också en utredning om en Lex Sarah för skolan vara klar. Tanken är att lärare och andra vuxna i skolan ska bli tvungna att anmäla missförhållanden. Det skulle kunna bidra till att friskoleanknutna problem lyfts fram i högre grad. Idag saknar nämligen den som är privatanställd ett direkt grundlagsskydd för sin yttrandefrihet. Lojalitetsplikten går före och tystnadsplikten har större tyngd än för en offentliganställd, för att skydda företagshemligheter.

Med tanke på att antal lärare per elev är lägre på friskolorna, de obehöriga är fler och summan pengar är mindre att röra sig med – eftersom en del av vinsten ofta går till aktieutdelning eller till att köpa eller starta nya skolor – borde personal på friskolor rimligen ha synts mer i debatten. De lagstiftade skillnaderna mellan friskolor och kommunala känns i detta fall rent befängda. Båda finansieras ju med offentliga medel och deras uppdrag regleras av samma lagstiftning.

ANNONS

Inga institutioner som hanterar barn bör få gömma sig bakom ”företagshemligheter” för att komma undan granskning. En Lex Sarah skulle kunna göra viktig skillnad på den punkten. Det jag saknar nu är en seriös debatt om hur vi gör för att skattepengar som vikts för barns utbildning ska sluta hamna i skatteparadis. Men för den frågan tycks tiden ännu inte riktigt mogen.

ANNONS