Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

EVA-LOTTA HULTÉN: Eva-Lotta Hultén

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Satsningen på att få alla gymnasieelever att utbildas för akademiska studier är ett misslyckande, menar Jonas Olofsson, docent i ekonomisk historia. Resultatet har blivit att många elever helt enkelt aldrig tar någon gymnasieexamen alls. I boken Krisen i skolan (Boréa) argumenterar han för höjd status för de yrkesförberedande linjerna genom att göra dem just mer yrkesförberedande.

Ett argument för att alla program ska vara yrkesförberedande har varit att inga vägar ska stängas när man är så ung som vid valet till gymnasiet. Att 25 procent av gymnasieeleverna inte får slutbetyg visar emellertid att utbudet av utbildningsvägar inte motsvarar behovet, vilket leder just till att vägar stängs. Och så kan vi ju inte ha det. Jonas Olofsson menar att både samhället och individerna vinner på att vägarna mot ett yrke blir bredare och snabbare. Fler unga skulle hitta identitet, yrkesstolthet och försörjning tidigt i livet.

Sedan 90-talets början har Sverige en gymnasieskola där alla program ger kompetens för högskolestudier. Nu är det på väg att ändras. De yrkesinriktade programmen ska inte längre ge kompetens för högre studier och ett lärlingssystem är på väg att inrättas. Själv har jag länge betvivlat det vettiga i att tvinga skoltrötta unga människor att sitta av ytterligare skoltid som de inte orkar eller vill tillgodogöra sig. Är det social rörlighet man vill åstadkomma bör satsningarna rimligen göras långt tidigare, genom stöd i grundskolan, och drivas med lust och inte med tvång.

Precis som Jonas Olofsson skulle jag vilja se ett samhälle där statusskillnaderna mellan olika studievägar och yrken är betydligt mindre markanta. Kampen borde inte handla om att pressa så många som möjligt igenom akademiska utbildningar (Olofsson visar att föreställningen om att ju fler akademiskt skolade desto bättre för samhället är en myt) utan handla om rätten för alla att välja den väg som passar dem – och få det stöd de behöver för att klara det. Ingen ska behöva missa högre utbildning på grund av sin bakgrund, men ingen ska heller känna sig tvingad till högre studier. I dagsläget gör trycket mot högskoleutbildning väldigt tydligt att exempelvis hantverks- och omsorgskunnande är lite värt.

Det är bra med lärlingssystem och gymnasieprogram mer inriktade på yrkeskunskaper. Men det bör kombineras med nuvarande möjligheter att få gymnasiekompetens för högre studier även på yrkesinriktade program, för dem som så vill. Och inte minst viktigt är att vägar för att vidareutbilda sig eller omskola sig senare i livet måste hållas öppna och breda, och inte, som nu, snävas in.