Troll, häxor och näckar, och så lite mord i en bruksort någonstans i Mellansverige. Det lät inte som ett vinnande koncept i mina öron. Men jag blev snabbt trollbunden av SVT:s serie Jordskott och alla dess udda karaktärer: kommissarie Wass som vädrar i luften efter övernaturligheter, polisen Eva Thörnblad med dottern Josefine som suger upp näring ur jorden med fingrarna och den odräglige och profithungrige skogsbolagschefen Gustav Borén som försöker lura skogens väsen för att kunna fortsätta skövla.
I Jordskott är naturen ännu besjälad sådär som i folksagorna och i medier refereras det till urskogen i serien. Men någon vild och naturlig skog är det sannerligen inte tal om. Det är vanlig, planterad och skött produktionsskog i olika tillväxtfaser som syns i tv-rutan.
Jordskott är i huvudsak inspelat i trakterna runt Sala. Många av naturbilderna utan skådespelare är filmade i Jämtland, runt Ragunda och Hammarstrand. Satellitbilder både från Sala och Jämtland avslöjar skogar som ser ut som lapptäcken, där ganska många av lapparna uppenbarligen är så gott som helt kala hyggen, och flertalet andra har en färg som tyder på mycket ung skog.
Kanske är hänvisningarna till urskog ett resultat av att vi har så lite riktigt gammal och naturlig skog kvar i Sverige att många inte vet hur sådan ser ut, och därför uppfattar allt med träd äldre än 50 år som urskog?
För en majoritet av oss människor spelar det kanske därför inte så stor roll att gammal skog idag är en sällsynthet i vårt land. Våra föreställda troll kan lika gärna bo i en virkesåker. Men skogens alla växter och invånare (och nej, jag menar inte de övernaturliga) är inte lika lätt tillfredsställda.
I föreningen Skydda skogens nya rapport Skyddet av arter i Sveriges skogar, konstateras att 2 000 skogslevande arter är hotade i Sverige, att 14 av 15 skogsnaturtyper, som av EU pekats ut som särskilt skyddsvärda, är hotade och att avverkningarna av gammal skog med höga naturvärden uppgår till mellan 20000 och 40000 hektar per år.
Många arter av både växer och djur behöver gammal skog för att överleva och frodas. I skogar med växtcykler på 70–80 år hinner de, för en stor grupp hotade arter, nödvändiga livsbetingelserna aldrig uppstå. Rapportförfattaren Michael Nilsson menar att svenskt skogsbruk inte följer den artskyddsförordning som är kopplad till miljöbalken, och som är en anpassning till de EU-direktiv vi åtagit oss att följa. Det innebär i så fall rentav att vårt skogsbruk bryter mot EU-lagstiftning.
Det är inte utan att jag börjar längta efter hjälp från lite troll och näckar som kunde sätta press på alla Gustav Borénare i det här landet och trycka på för ett bättre skogsbruk. Annars finns den svenska urskogen snart bara i sagorna.
