Det är sorgligt att se hur personer som påstår sig ömma för kunskap i skolan ofta överser med att införskaffa sådan för egen del. Diskussionen kring skolfrågor förs följaktligen stundtals på en bekymmersamt låg nivå. Exempelvis hävdade GP:s ledarskribent Malin Lernfelt i en krönika i fredags, apropå skoldebatten, att det finns en ”grupp som inte vill kännas vid att det faktiskt spelar roll vad barnen lär sig, och inte bara hur de gör det”, och hon citerar bland andra mig. Problemet är bara att inget av de återgivna styckena ger något som helst stöd åt hennes påstående om att det existerar en sådan grupp. Det citerade är i själva verket ett försök att vidga och nyansera kunskapsbegreppet samt ett stycke som är lösryckt ur en debattartikel som ifrågasätter det rimliga i att sätta betyg redan i förskoleklassen.
Malin Lernfelt skriver i krönikan också: ”Att kunna rabbla fakta är en grundförutsättning för att senare kunna skapa mening, se samband och kritiskt granska.” Att det inte finns särskilt mycket modern pedagogikforskning som understödjer det påståendet förefaller uppenbarligen inte vara av något större intresse för den aktuella skribenten.
Attityden illustrerar ett stort problem med många ledarsidor. Vill man gå i svaromål så hänvisas man vanligtvis till insändarsidan eller webben, som till stor del läses av andra än dem som läser ledarsidan. Det är ett effektivt sätt att dölja kritik och döda debatter och det öppnar för att ge sig själv som skribent friutrymme att påstå lite vad som helst och sedan vägra svara om man blir ifrågasatt. En arrogans som mången ledarskribent hade kunnat skriva indignerade artiklar om – om den hade återfunnits hos någon annan makthavare.
Den aktuella krönikan demonstrerar också ett annat stort problem med skoldebatten. Gång på gång tillskriver ordning och reda-förespråkarna sina meningsmotståndare påhittade åsikter, som de sedan börjar argumentera emot. Att ingen över huvud taget hävdat att ”ämneskunskaper är oviktiga” hindrar inte skrupelfria skribenter från att påstå att – och argumentera som om – sådana åsikter vore allmänt förekommande. För övrigt ett retoriskt grepp som Jan Björklund fulländat.
Samtalet om vad kunskap är och vad skolan ska satsa på att lära ut drunknar i vulgärargument, ojuste debattteknik och lögner (själv skulle jag gärna se en skola som lär dagens barn det olämpliga i att bete sig på det viset). I dagsläget riskerar vi därför att politiska beslut fattas utifrån enskilda och högljudda personers förment sunda förnuft, snarare än utifrån verklig kunskap om hur lärande går till.
