Inte någonstans i läroplanen står det att det är ett mål att elever ska bli lydiga och anpassliga, ändå visar alltför mycket forskning att det i stor utsträckning blir resultatet.
”Det är lätt att manipulera hela skolsystemet. Många märker det. Om man bara lär sig hur man ska sköta sig och hur man ska göra. (…) Jag har lätt att avkoda spelet, liksom. Så jag har bra betyg, men jag vet inte om jag tycker att jag lyckats så bra i skolan. Vet inte om jag kan så mycket egentligen. ”
Den som talar är en kvinnlig elev i en klassrumsstudie av forskarna Lisa Asp-Onsjö och Ann-Sofie Holm, omskriven i antologin Att lyckas i skolan. Hon är inte ensam. Vardagen i klasserna som de båda forskarna studerat styrs av prestationer, prov, bedömningar och tester och de visar hur eleverna resignerat inför sakernas tillstånd och i hög utsträckning väljer att anpassa sig, eftersom de vill få goda resultat. Forskarna talar om ”fabricering”: eleverna försöker framställa sig själva som arbetsamma, ambitiösa och smarta och uppmuntras i det av lärarna. Asp-Onsjö och Holm citerar forskarna Busher och Cremin som menar att ”elever har lärt sig att vara delaktiga i en produktionsprocess där de själva blir producerade och kontrollerade, snarare än att uppmuntras att vara kreativa, samarbetande medborgare och producenter.”
Elever med ambitionen att lyckas i skolan lägger alltså en hel del krut på hur deras engagemang tar sig ut. För killar tycks detta extra komplicerat. Att vara duktig och prestera väl anses feminint. Killar som anstränger sig och får bra betyg har därför ofta hög social status i klassen innan de börjar prestera; på så vis har de skapat sig friutrymme att lyckas i skolan utan att riskera att stämplas som omaskulina. Flera killar i en annan studie av Lisa Onsjö-Asp, också den återgiven i antologin, beskriver hur status bland killarna genom att vara olydig ställs mot status hos lärarna genom anpassning. En krock som inte är helt lätt att hantera. ”Man måste vara cool först, egentligen. Det är löjligt men det är ingenting att göra åt”, som en elev Asp-Onsjö intervjuar formulerar det. En annan pojke berättar hur han sänkte sitt betyg från MVG till G efter att ha blivit kallad nörd och valt att sluta plugga.
Jag tänker tillbaka på min egen skoltid, på hur epitet och ord som ”plugghäst”, ”tönt” och ”fjäsk” ständigt flög i luften eller hotande låg på lur. På hur mycket kraft det tog att förhålla sig till dem. Jag tänker att det är sorgligt att alla dessa förväntningar, allt anpassningsarbete som sker, hela skolans dolda läroplan, fortfarande är så påtagligt närvarande men tycks så lite diskuterad och ifrågasatt.
Eleverna behöver få ord på vad det är som styr deras vardag, de behöver hjälp att genomskåda och bryta normerna kring vad som är rätt sorts maskulinitet, rätt sorts lärande, rätt ambitionsnivå. Bara så kan mönster brytas och allas potential till fullo komma till sin rätt i skolan.
