Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/2

Ett manligt geni utklätt till lolita

Netflixserien ”The queen’s gambit” har fått stående ovationer. Men är inte huvudkaraktären och schackgeniet Beth Harmon mest en manlig våt dröm, frågar sig Selma Brodrej.

Sällan har jag varit så avundsjuk på en kvinna som när jag tittade på ”The queen’s gambit”. Den nya Netflix-serien som hyllats till skyarna och fått Adlibris att öka sin schackbrädesförsäljning med 500 (!) procent.

Tv-serien handlar om Beth Harmon, en barnhemsflicka med pillermissbruk, ett bedårande dockansikte och en extrem talang för schackspelande. Beth växer upp, klär sig i utsökta små klänningar och varvar intensiva schackturneringar med att supa skallen av sig. Trots att populärkulturen är fylld av kvinnor som är vackra, destruktiva, välklädda, hjälplösa och sexiga är Beths attraktionskraft i en klass för sig.

Sällan har jag varit så avundsjuk på en kvinna som när jag tittade på ”The queen’s gambit”.

Varför? För att hon är bra på att spela schack. För att hon tilldelats ett intellekt jag inte kan beskriva på annat sätt än manligt i traditionell bemärkelse. Hon är rationell, känslokall och strategisk. Hon kan försvinna in i en bubbla av fullständig koncentration och har en nästan övernaturlig abstraktionsförmåga. Dessa egenskaper är inte bara manliga, de är även associerade med en extrem nördighet. Beth representerar en typ av intelligens som för tankarna till strategiska krigsspel i mörka källarlokaler, social inkompetens och långa nätter med energidryck och flimrande datorer. Som kvinna har jag alltid varit utesluten från rummen som Beth rör sig självklart i. Jag har betraktat spelbräden och skärmar med falskt engagemang, spenderat kvällar med att följa händelseförlopp jag inte förstått mig på.

LÄS MER: Veckans nya tv-serier

Nördigt förnuft, sexuellt oskuldskapital och ett destruktivt mörker gifter sig och bildar en, i populärkulturen nästan unik, kvinnoroll.

Samtidigt utstrålar Beth sex på det sexigaste sätt vi vet: det oskyldiga. Hennes charmiga autism (diagnostiserad av mig) gör att hon ofiltrerat och rättframt säger saker som: “So that’s what it’s supposed to feel like” efter att hon för första gången blivit tillfredsställd av en man. Hon är fri, lättsam och ointresserad av sociala konventioner.

Nördigt förnuft, sexuellt oskuldskapital och ett destruktivt mörker gifter sig och bildar en, i populärkulturen nästan unik, kvinnoroll. Män vill inte bara ligga med henne, de vill vara henne. De speglar sig i henne och ser plötsligt sig själva i ett nytt sken. De dammar av sina schackbräden och vågar för första gången stå för sin förtryckta hobby. Beth är nördarnas efterlängtade revansch, ett återerövrande av den status de förlorade någon gång i mitten av grundskolan.

Beth Harmon är en av få som fungerar både som kvinna och som manlig förebild. Förklaringen ligger i hennes ouppnåelighet. Hon är ett manligt geni utklädd till lolitafigur: vacker, fascinerande och fullständigt orealistisk.

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.