Kan kärleken vara en post i kommunens budget? Ja, det tycker i alla fall Vingåkers starke man, kommunordförande Olle Nygård.
Ett antal små lägenheter ska slås ihop två och två och byggas om till ”kamratlägenheter” med två separata ingångar, skilda kök och sovrum för de vuxna samt en gemensam del med vardagsrum och barnkammare. Målgruppen är par som går i skilsmässotankar men ändå kan tänka sig att bo ihop för barnens skull. Kostnaderna för bostadsbidrag och kommunens outhyrda lägenheter kan på så sätt minskas rejält.
Med speciella gåvor
Året är 1974 när Olle drar igång sitt kärleksprojekt i Mia Ajvides nya roman Älska Vingåker. I samma veva dyker två särlingar upp i samhället, var och en med speciella gåvor. Den sexåriga flickan Nina hittas övergiven på det lokala biblioteket. Olles barndomsvän Petrus återvänder till Vingåker efter att ha tillbringat många år på mentalsjukhus på annan ort. Nina har en säregen förmåga att påverka andra personers känslor och handlingar. Petrus kan avläsa eller höra människors tankar; han kallar fenomenet sin ”lyhördhet”.
Välskriven men tramsig
Romanen är välskriven men bitvis ganska tramsig. Skildringen av kärleksprojektets olika turer har jag svårt att ta på allvar, vare sig det gäller kamratlägenheter, gratis kondomer till alla skolelever eller ett nattis inte bara öppet för barn till skiftarbetare ”utan för alla barn vars föräldrar behövde en natt för sig själva”.
Men det finns andra partier i berättelsen som äger större tyngd och lyskraft, exempelvis några inledande kapitel som skildrar Ninas bakgrund och förklarar varför hon övergavs. Jag fängslas också av Petrus försök att återanpassa sig till samhället och efterlikna sina medmänniskors sätt att bete sig.
Det känns som att Mia Ajvide har försökt väva samman ett antal olika uppslag till en fungerande helhet. Tyvärr har hon inte riktigt lyckats. Här och där spretar det betänkligt.
