Erik Andersson: Skräm hem vd:n efter åtta timmar!

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Låt oss säga att en långtradare är på väg mot Falun med en last skumgodis från Lombardiet. Det är fruktansvärt bråttom. Blodsockret har sjunkit till en kritisk nivå i hela Dalarna. Butikscheferna ringer chauffören och bönfaller honom att skynda sig. Chauffören förstår att det är allvar och drar in på sina raster, pinkar i pinkhinken, snor åt sig någon timmas sömn mellan Puttgarten och Rödby och pressar sitt fordon till det yttersta i en vansinnesfärd över Sydsveriges slätter.

Nej! Det gör han inte alls. Tålmodigt förklarar han för de ylande cheferna att han måste följa de lagar och regler som finns: han skall rasta si och så ofta, sova si och så länge. Dalkarlarna får väl suga på en bit kåda så länge, det gick bra förr.

ANNONS

De här reglerna finns för att värna chaufförernas hälsa och trafikanternas säkerhet. Liknande regler finns inom industrin och tjänstesektorn och på alla möjliga håll i samhället – men det märkliga är att de liksom bleknar bort när vi kommer högre upp i hierarkin. Där råder det omvända förhållandet: en vd som inte jobbar sextio timmar i veckan betraktas som något av en smitare.

Hur har det kunnat bli så? De finns de som misstänker att folk blir dummare ju mer de befordras och behöver allt längre tid för att uträtta sitt arbete. Jag tror faktiskt att det ligger en del i det, och jag skulle rekommendera att man utbildar en särskild kår med hemskrämmare som spårar upp ministrar, kirurger, jurister, styrelseproffs och andra notoriska tidsmissbrukare och skickar hem dem när deras åtta timmar är till ända.

Redan om man får in dem mellan hemmets fyra väggar är mycket vunnet. Till att börja med kommer de att fara runt som osaliga andar med dammvippor och skurhinkar, de kommer att sätta långkok och sköta sina komposter – alltsammans nyttiga ting. Långsamt börjar deras överhettade hjärnor svalna, och de kan börja umgås med sina barn, kanske läsa en bok eller lyssna på fågelsången. Till sist når de förhoppningsvis ett stadium där de kan sitta sysslolösa på soffan: det är där man kan lära sig tänka självständigt och kritiskt.

ANNONS

Om jag sätter mig i en buss så lägger jag mitt liv i chaufförens händer. Jag kräver att han eller hon skall vara utvilad och omdömesgill. Jag förstår inte varför jag skulle kräva mindre av en person som styr landet jag bor i eller företaget jag jobbar för.

Hem! Gå hem! Gå till bädden! Och kom inte tillbaka förrän du har kommit ner i varv och börjat tänka. Under tiden hyr vi in någon annan liten vd, en sådan som arbetar med god framförhållning och kan beställa in skumgodiset i god tid.

ANNONS