Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Erik Andersson: Erik Andersson: Gungfly värt att bevara

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

En gång för några år sedan när jag gick ner till Tjärnet hittade jag ett sådant fint ord där: asksly. Jag funderade på om det skulle kunna bilda grund för en dikt — och visst vore det tänkbart, en robust norrön dikt. Eftersom jag sällan skriver vers men desto oftare översätter tänkte jag vidare på vad asksly skulle bli på engelska. Ashen brushwood? O you sly ash.

I dag gick jag också ner till Tjärnet. Jag stod där en stund, tänkte på ingenting särskilt. Det var en hinna opålitlig is över det annars svarta blanka vattnet. Inga spår i det vita. Det var tyst.

Jag fick litet dåligt samvete över att jag inte gjorde någonting. Men vad skulle det vara? Jogga?

I våras kom företrädare för Alingsås kommun till Västra Bodarne för att informera om en stundande ”förtätning” av byn. Man ville också höra med byborna om det fanns några speciellt skyddsvärda vrår som inte borde asfalteras och bli bostadskvarter. Vi fick gula lappar som vi skulle sätta på en karta. Många lappar hamnade längs Mjörnstranden, den vackraste delen av byn.

– Då skall vi se, sade kvinnan från kommunen. Ja, stranden är viktig, det förstår jag, en plats för rekreation och fritidsaktiviteter. Men vi har en lapp här på Furutjärn också … vad kan man göra där?

Jag förstod att jag måste säga något.

– Man kan springa på gungflyn, sade jag. Det gjorde jag när jag var liten. Man blir alldeles yr av sumpgaserna och om man stannar så sjunker man.

Det var inte rätt svar. Efter sommaren skickade kommunen ut en karta där man kunde se att halva Tjärnet inte hade något strandskydd längre. Just den marken ägdes tidigare av landstinget, och där fanns en promenad ner till vattnet som alla bybor kunde använda. Så såldes marken till någon slags entreprenör som skickade ut en skogsmaskin för att fälla all gran och göra stigen oframkomlig. Nu väntar han på sitt bygglov.

Men kanske har kommunen rätt i det här fallet. Det här är faktiskt ingen särskilt högpresterande tjärn. Några dyiga sutare lär simma runt i dess djup, några änder flaxar omkring. Sent om sommarkvällarna kan man höra en vattenrall. Den låter som en stucken gris ungefär. Och ibland, en disig morgon kanske, med hemlösa älvor som virvlar i dimslöjorna, kan man i vassruggarna se en poet kika fram, eller om det är en älg.

Själv har jag inte givit upp hoppet om min askslydikt. Historien skrivs som bekant av segrarna, men litteraturen av förlorarna.