I begynnelsen var mörkret. Sedan ljöd Guds röst som sade: Varde ljus – och dagen och livet kunde börja. Mörkret förvisades till skamvrån och sedan dess lever vi med den delade världen, där dagens makter kämpar mot nattens. Hedendomens mörker ersattes av kristendomens ljus, vidskepelse av upplysning, despoti av demokrati, analfabetism av folkskola.
Den mörka medeltiden gick över i renässansens pånyttfödelse, barockens kalla och krigshärjade 1600-tal gick över i upplyst och vetenskapshungrigt 1700-tal, den viktorianska erans dammiga sammetsgardiner revs ner och ersattes av folkhemmets funkis – och så där kan man hålla på. Kampen böljar vidare, blir aldrig avgjord.
Men mörkrets dåliga rykte är oförtjänt. Och hur användbart det svart-vita bildspråket än är förtjänar mörkret uppmärksamhet bortom de förenklande motsatsförhållandena. Mörkret föder inte bara troll och maror, det alstrar också paradisdrömmar, poesi, förtrolighet och kärlek, mycket kärlek. Alltså: Varde mörker.
I Nattens historia skildrar professorn emeritus i idé- och lärdomshistoria Gunnar Broberg nattsidan i Norden, från den förkristna tiden och framåt, och han gör det via vetenskapsmän, poeter, dagboksskrivare, brevskrivare, resenärer, präster, studenter och borgarfruar, kända och okända från tusen år eller mera som skriver, talar, undersöker, skaldar och vetenskapligt noterar sina iakttagelser, upplevelser och minnen av mörkret, natten och den långa vintern utan sol. I Norden får ljus-mörkermetaforiken en extra dimension genom våra särskilda förhållanden med kompakt vintermörker och vita sommarnätter. Man kan säga att det gamla och lite trötta bildspråket här vässas till personlig sanning – själens mörka natt börjar i november och varar en bra bit in på nyåret. Å andra sidan kan man känna sig förflyttad till de saligas ängder vid midsommartiden.
Gunnar Broberg kallar sin bok "ett nattreportage av en historisk notisjägare". Han väver sin text av citat och låter rösterna berätta, låter dem flyta in i varandra – han litar på dem och deras ålderdomliga språk och stavning.
Den heliga Birgitta ser allt i sina drömmar, Linné går ut i nattrock och undersöker hur växterna sover, hans lärjunge Anders Sparrman försöker tyda vilddjurens språk och klagar över att de inte har vett att hålla tyst om natten, biskopen Herman Schröder minns en vinternatt ensam och vilse bland vargar i skogen utanför Uddevalla 1685, Bellman beskriver 1700-talets nattliga stadsljud. Och sedan kommer vi till romantikens epok när natten för första gången blir tagen på allvar och diktaren söker sig till mörkret och näktergalens sång. Nu blommar nattens skönhet i Chopins nocturner och Caspar David Friedrichs månberusade scenerier och kyrkogården blir en kontemplationens snarare än en fasans plats. Månen blir "en rival till upplysningens sol."
Vad händer om natten? Vi vet det inte. Vi ligger utsatta, avdomnade, till hälften döda, oskyddade för angrepp av insekter, mardrömmar och inbrottstjuvar. Natten är försåtets tid då våldet härskar, då dör man oförberedd i sömnen och då brinner också den gamla trästaden ner till grunden gång på gång. Gunnar Broberg utforskar utvecklingen av trygghetssystem och nattliga försvarsverk fram till vår egen tid när mörkret blivit bristvara – liksom sömnen. Nu lever vi i det evigt upplysta, nattöppna och uppkopplade som kräver en ständigt ökande förskrivning av sömnmedel. Ett slags ljushelvete. Men också där når drömmarna in.
"Ljusets utbredning över mörkret är en av historiens stora berättelser", skriver Gunnar Broberg mot slutet av sin bok. Med hjälp av alla sina sagesmän har han i Nattens historia på ett helt unikt sätt återskapat en bit av den berättelsen som inte bara omfattar nattliga tankar utan också sängar, sovvanor, nattmössor, urverk, glasögon, fladdermöss, skogar och dagg.
Trots all denna kunskap är det ändå rösterna i sig som är den största behållningen, att höra allt från skolpojkar till kungar och helgon tala och trots avståndet i tid komma mycket nära, så som allt kommer närmare i mörkret. Det är en märklig upplevelser att flyta i natten omgiven av andra nattflytare som talar över århundradenas svalg. Mörkret håller oss vakna. För den som inte kan sova rekommenderar Shakespeare musik, den gamla läkeboken dill, Linné opium. Den sömnlöse Gunnar Ekelöf ger det kanske bästa rådet: "läs eller skriv, skriv och läs."
