I söndags för sju år sedan sköt massmördaren och högerextremisten Anders Behring Breivik ihjäl 69 personer, många barn, på Utöya i Norge. 69 liv. Ett brott så fruktansvärt att det rev upp stora, köttiga revor i de flestas medvetanden. Att en sådan sak kan hända – på riktigt – är fortfarande såhär långt efteråt bottenlöst svårt att greppa.
Samma dag, sju år senare väljer Ann-Sofie Hermansson (S), kommunstyrelsens ordförande att tillsammans med Nalin Pekgul publicera en text i Expressen där hon fortsätter med sitt fumliga korståg mot extremism, inlett i våras med ett försök att styra Göteborgs kulturliv genom att förbjuda en visning och ett seminarium av och kring filmen Burka Songs. Nu går hon istället till angrepp mot relativiserandet av extremism. Sverigedemokraterna försöker enligt henne att fokusera på islamism för att dra blickarna från nazismen. Än så länge inte så chockerande. Men det fortsätter. Också ”yttervänstern”, däribland ”delar av Vänsterpartiet och Miljöpartiet” bär skuld för den ökade extremismen eftersom de vill ”sätta allt ljus på nazism och rasism”.
LÄS MER:Göteborgs stad har en oroväckande kultursyn
Nivån av osmaklighet är häpnadsväckande.
En av arbetarrörelsens mest framträdande profiler väljer alltså att på minnesdagen för den egna rörelsens mest blodiga tragedier i modern tid, iscensatt av en högerextrem terrorist, själv kritisera andra delar av arbetarrörelsen. Ett slag i luften för att utmåla sitt parti som en klanderfri motståndare till båda. Hon likställer dessutom Vänsterpartiet och Miljöpartiet med ett parti som har sina rötter i nazismen.
Kanske borde Ann-Sofie Hermansson bläddra sig fram till Predikaren i Bibeln. Eller om hon inte orkar det, åtminstone sätta på Allt har sin tid av Kent. För även om det givetvis är rimligt att samtliga parlamentariska partier har en fullständigt kompromisslös hållning mot alla former av extremism så är det också så att det finns en tid att tiga och en tid att tala.
Att Hermansson två månader innan valet inte nått den insikten bådar inte gott för partiets redan förhistoriskt dåliga opinionsresultat.
