I sin krönika på kultursidan (20/1) påstår Eva-Lotta Hultén att de så kallade ”ordning och reda-förespråkarna” (däribland jag) tillskriver sina meningsmotståndare i skoldebatten ”påhittade åsikter”.
Vad dessa påhitt skulle bestå i har jag svårt att se. Det är ett välkänt faktum att det finns en konflikt mellan dem som likt Hultén anser att betyg är onyttiga och motverkar lärande (GP juni -08) och att allt för mycket fokus i den nya skollagen läggs på lärarnas ämneskunskaper (GP december -09) och dem som tvärtom anser att betyg är av godo och upplever det som positivt att lärarnas ämneskunskaper lyfts fram.
Hultén skriver vidare att jag ”inte är intresserad av fakta”. Den fakta som då åsyftas är så vitt jag kan förstå den pedagogiska forskning som Eva-Lotta Hultén är så förtjust i. Naturligtvis har jag tagit del av den. Problemet är bara att den pedagogiska (och samtidigt väldigt politiska) forskningen och dess företrädare är de som drivit fram den bristfälliga skola vi har i dag.
Och trots att en rad undersökningar visar på såväl sämre ordning som lägre kunskapsnivåer fortsätter dessa forskare att propagera för det som lite slarvigt kallas ”flumskolan”. En skola utan krav där i princip allt ansvar läggs på eleverna. En skola som leder till att de barn som inte har föräldrar vilka klarar av att väga upp skolans brist på ramar hamnar långt efter.
För dessa barns skull ser jag hellre att politiska beslut fattas utifrån fakta om den rådande situationen i skolan än efter politiskt färgade pedagogikprofessorers drömscenario om fritt lärande.
