Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

En skog av tomma ord och kassa oneliners

Valaffischerna är här igen. GP:s krönikör Johan Lindqvist vet inte om han vill köra allihop till återvinningen eller omfamna de trygga, daggvåta pappversionerna av partiledarna.

Jag tänker att de måste haft en stege med sig. Sverigedemokraternas valaffisch klänger sig nämligen fast högt upp på en lyktstolpe längs min väg till jobbet. För att den inte ska rivas ned, antar jag.

Det är bra, jag slipper nämligen cykla rakt in i den där bilden som med sina blonda, anonyma människor i ljust pastellfärgade kläder är förvillande lik en Lindex-annons från 2003.

LÄS MER: "SSU vet inte återhållsamhet"

De stora, prisbelönta och namnkunniga reklambyråerna vill enligt branschtidningen Resumé inte jobba med partipolitisk reklam. Så våra riksdagspartier får så att säga lösa det själva. Det går inget vidare. Resten av resan blir en odyssé förbi en skog av exempel på usel reklam.

Tillsammans pumpar riksdagspartierna in 340 reklammiljoner inför valet. Det som kommer ut är plattityder som "Framåt" (C), "Nu tar vi tag i Sverige" (M) och "Jag vill inte att du ska bli fattig för att du blir gammal". Slogans som skulle kunna komma från vilken parti som helst. Vänder man på budskapet blir ytligheten ännu tydligare: "Bakåt", "Nu släpper vi Sverige", "Jag vill ha fler fattigpensionärer."

Sedan har vi den ofrivilliga humorn som när Liberalerna nödrimmar "chatta eller fatta" i sitt försök att profilera sig för ordning i klassrummen. Senast de faktiskt var i skolan var alltså när ungarna "chattade" med varandra? Och så förstås Moderaternas fantastiska pastisch på Falling down med Kristersson i rollen som Michael Douglas som filmhistoriens mest kränkte vite man.

Vi förväntas gå till vallokalerna med tomma ord och illa formulerade oneliners som det sista vi ser på vägen dit. Det är inte bra.

Låt mig dock för ett ögonblick vara helt allvarlig. För precis som i valrörelsen i stort, paradoxalt nog en av de viktigaste och mest ovissa i modern tid, är budskapen i princip rentvättade på ideologi. Vi förväntas gå till vallokalerna med tomma ord och illa formulerade oneliners som det sista vi ser på vägen dit. Det är inte bra.

LÄS MER: "En olustig, kristet ihålig produktion"

Å andra sidan. Kanske är affischerna, nogsamt nedbankade i den göteborgska leran, den enda delen av valrörelsen som inte kan påverkas av ryska nätrobotar, riksdagsledamöter med bristande twitter-sinne, usla tv-debatter eller vilt skenande trollarméer.

Så kanske borde vi, som vänner av demokratin och den svenska valrörelse-modellen, krama närmaste daggvåta papp-version av Stefan Löfven och Ulf Kristersson som om det vore en snuttefilt. De kanske är den enda trygga hamn som står att finna i denna överstyrda, snart alldeles bortslarvade valrörelse.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.