Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Sömnproblem är en epidemi och vi är många som självmedicinerar genom att lyssna på ljudböcker på natten, skriver Johanna Hagström. Bild: Stefan Berg

En röst i natten för oss som slutat sova

Vi är många, vi är trötta och i natt kommer vi åter att lyssna på ljudböcker för att hålla ångesten stången, skriver Johanna Hagström.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

När jag pratar med familj och vänner om mina sömnproblem så märker jag två saker:

1. Jag är inte ensam. Sömnproblem är en epidemi.

2. Väldigt många självmedicinerar genom att lyssna på ljudböcker på natten.

Det finns såklart både riktiga mediciner och mängder med andra saker du kan göra för att förbättra nattsömnen: Stressa mindre. Träna mer. Dra ner på kaffe och alkohol. Vädra sovrummet. Ta en varm dusch. Och så vidare och så vidare.

LÄS MER: I ljudböckerna får litteraturen en röst

Problemet är att när jag ligger där i mörkret och känner minuterna och timmarna ticka iväg och döden närma sig så är alla de goda råden som bensin på elden. Jag blir knappast mer avslappnad av att tänka på att jag inte heller det här dygnet lyckades optimera mina sömnförutsättningar.

Ljudboksapparna borde starta en särskild kategori för nattböcker. Det gäller nämligen att hitta rätt berättelse och, viktigast av allt, rätt röst.

Istället går jag upp. Dricker ett glas vatten. Kanske tittar ut i mörkret en stund och tänker på alla andra som står i sina kök med ett glas vatten och sömnpaniken inombords. Vi är många, vi är trötta och i natt kommer vi åter att lyssna på ljudböcker för att hålla ångesten stången.

Ljudboksapparna borde starta en särskild kategori för nattböcker. Det gäller nämligen att hitta rätt berättelse och, viktigast av allt, rätt röst. Det här är något som jag och mina olycksbröder och -systrar ofta diskuterar och tipsar varandra om.

LÄS MER: Ljudet av en revolution

Först: Varning för hjälp-att-somna-böcker. Att ha en människa i örat som har som mål att få dig att somna är vansinnigt stressande och rent kontraproduktivt. Hela poängen är ju att lösa upp de mentala looparna, varav de giftigaste såklart handlar om att det inte går att sova.

Sedan gäller det att hitta rätt bokkategori. Var försiktig med skräck, spänning och erotik, av förklarliga skäl. Vi skulle ju slappna av. Böckerna bör inte heller vara för bra, engagerande, eller för komplexa, så att du måste hålla på och backa om du mot förmodan lyckats slumra en stund.

En halvkass, inte särskilt spännande deckare är alltid ett klokt val. De finns lyckligtvis i enorma kvantiteter i ljudboksapparna. Även en tradig självbiografi med många onödiga utvikningar kan fungera.

Och Cecilia Nilsson. Ah, Cecilia Nilsson! Hon skulle kunna läsa in en kokbok så att den får ångestdämpande egenskaper.

Med självbiografier finns dock en överhängande risk att författaren själv har läst in boken. De är ofta ovana vid högläsning, klarar inte av att hålla en jämn nivå, blir torra i munnen och börjar smacka. Inte bra.

LÄS MER: Stormar ska heta Mayhem – inte Majvor

Skådespelare ska det vara. Här har vi kommit till den enskilt viktigaste egenskapen som gör en god nattbok: Rösten. Generellt har kvinnor bättre nattröster. Marie Richardsson, Gunilla Röör, Julia Dufvenius och Katarina Ewerlöf är alla bra. Och Cecilia Nilsson. Ah, Cecilia Nilsson! Hon skulle kunna läsa in en kokbok så att den får ångestdämpande egenskaper.

Det finns även män med goda nattröster. Niklas Engdahl, Jonas Karlsson, Krister Henriksson och faktiskt även Fredde Granberg funkar. Se däremot upp med alltför framåtlutade berättare, särskilt dem som börjar dramatisera och hojta när de läser, som Stefan Sauk, Peter Andersson och Reine Brynolfsson.

De är inte dåliga, men deras höga energi hör dagen till. Vi nattvakna behöver röster att vila i.