Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

1905.
1905.

En lång historia av (nästan) färsk fisk

Den göteborgska fiskförsäljningen har en lika lång historia som Göteborg. Men först år 1874 hittade den slutgiltigt hem. Lars O. Carlsson luktar på berättelsen om Feskekörka.

Det började på 1600-talet. Precis som alla andra städer behövde den nya befästa staden Göteborg en mötes- och handelsplats och precis som i många andra städer iordningsställdes ett torg för all typ av handel – Stora Torget. Denna torgordning känner vi även igen från våra grannstäder Alingsås, Kungsbacka och Kungälv.

I Vallgraven nedanför Tyska kyrkan bedrevs inledningsvis fiskhandel från en fiskeflotte.

När Börshuset planerades – nu hade det hunnit bli 1800-tal – önskade stadens styrande att snygga upp torget och man tyckte samtidigt att det var lämpligt att Stora Torget skulle utsmyckas med en staty av stadens grundare, Gustav II Adolf. Detta beslut föregicks av en del diskussioner eftersom en uppsnyggning också skulle innebära att handel skulle tvingas flytta från Stora Torget. Det fanns handlare i kvarteren runt torget, som ekonomiskt bidragit till torgets uppsnyggning, men som därefter insåg att kommersen för deras del skulle minska när en del av torghandeln skulle försvinna.

1901..
1901..

Skulptören Bengt Erland Fogelberg (1786-1854) fick i uppdrag att utforma konungastatyn och tanken var att denna skulle vara klar i princip samtidigt med invigningen av Börshuset. Byggnaden stod klar år 1849, men statyn blev försenad. En felgjutning och en fartygsförlisning resulterade i att statyn kom på plats först 1854. Med denna kunskap är det ändå lite spännande att läsa texten på sockeln till statyn där det tänkta invigningsåret står inskrivet, det vill säga 1849

I samband med att statyn restes år 1854 namnändrades torget från Stora Torget till Gustaf Adolfs Torg.

Budskapet var klart: Göteborg behövde en fiskhall och pengarna kunde med fördel hämtas ur den så kallade Renströmska fonden.

Den allmänna uppsnyggningen blev slutet på mycket av den livfulla torghandeln.

Av den anledningen iordningställdes två nya torg, dels Nya Torget i närheten av före detta Kungsporten, dels Fisktorget vid Rosenlundskanalen, som är dagens fortsatta huvudämne.

Rosenlund var ett expansivt och spännande område. Bara några år innan fiskhandeln flyttade från hamnkanalen vid Christine kyrka till Rosenlundsområdet etablerade Carl David Lundström (1809-1879) Rosenlunds fabriker i grannskapet.

Vid Otterhällans sluttning byggdes år 1848 en basarbyggnad för fiskhandel. Arkitekt till denna skapelse var Viktor von Gegerfelt (1817–1915) som några decennier senare även skulle rita den byggnad – Göteborgs Fiskhall – som i dag kallas Feskekörka.

1901..
1901..

Fiskhandeln pågick alltså i basarbyggnaden, men främst vid torg och längs kaj. Det finns all anledning att misstänka att dåtidens eventuella hälsovårdsnämnd hade ett annat reglemente än sina nutida kolleger.

Johan Jakob ”Janne” Ekman (1815-1908), son till grundaren av Ekman & Co och från 1843 ensam innehavare av detta bolag, hade ett stort antal förtroendeuppdrag. Han satt i riksdagen från 1856 till 1882 och i Göteborgs stadsfullmäktige 1863-87 ( ordförande 1870-87). Han var även en av initiativtagarna till en fiskhall i Göteborg.

Låt oss bara citera några rader ur Johan Jakob Ekmans skrivelse till stadsfullmäktige den 13 januari 1870:

”Det är sagdt, att uti Aprilhäftet för 1868 af Hushållningssällskapets qvartalskrift bevisadt, att ingen stad i riket har en så illa ordnad fiskmarknad som Göteborg, och hänvisande till ifrågavarande afhandling om de Bohuslänska fiskeförhållandena erinras: att härstädes säljes all saltsjöfisk död, och utan något slags kontroll, eller ens begrepp, om den, uti sitt om vintern ofta stelfrusna tillstånd, är veckor gammal eller nyss fångad; att bedrägerier af högst betänklig art oförsynt begås; och att fisken säljes från gatan direkt ur gatsmutsen och hästgödseln. ”

"Kålles färja". .
"Kålles färja". .

Budskapet var klart: Göteborg behövde en fiskhall och pengarna kunde med fördel hämtas ur den så kallade Renströmska fonden. Sven Renström (1793-1869) var en mycket rik industri- och handelsman i Göteborg. När han avled 1869 hade han donerat stora summor pengar till gagn för staden. Bland annat hade han i sitt testamente avsatt 1,5 miljoner riksdaler till en utdelningsfond.

Victor von Gegerfelt presenterade en kalkyl på 75 000 för uppförandet av en fiskhall med drygt 40 platser för fiskförsäljare. Planerna gillades och bygguppdraget gick till Krüger & Westerberg. Göteborgs Fiskhall stod klar den 1 november 1874. Detta innebär att Feskekörka i höst fyller imponerande 145 år.

Minst lika imponerande är den tidens kalkyler och offerter. Byggkommittén hade fått 75.000:- för att uppföra fiskhallen och dessa pengar hade också förräntats. När de ansvariga skulle summerade kostnadsposterna hamnade man på totalt 74.963:-.

Det uppstod – framför allt tack vare ränteeffekten – ett överskott på nästan 6 000 kronor!

För att få en känsla för ekonomin så kanske vi också skall återge budgeten för det första verksamhetsåret, det vill säga årsbudgeten för 1875:

Inkomster:

De 42 försäljningsborden 36:-/st = 1.512 :-.

De två fiskbassängerna skulle inbringa 19:-/st per år = 38 :-.

Summa: 1 550 kronor.

Utgifter:

Vaktmästaren 900:-/år (75:-/månad)

Renhållning 75:-

Gasbelysning 200:-

Vattenförbrukning 100:-

Assurance 75:-

Reparation och inredning med mera 200:-

Summa: 1 550 kronor.

Under Fiskhallens tidigaste år var det lite svårt att hyra ut alla försäljningsbord. Anledningen till detta var att fiskförsäljningen pågick även på torget och längs kajen. Detta förändrades dock då det från och med den 1 april 1885 blev förbjudet att sälja fisk direkt från båtarna. Detta fick fart på uthyrningen och det fanns till och med idéer om att bygga till hallen.

Den 12 september 1907 beslutade stadsfullmäktige att bygga Fiskhamnen vid Vädersågen, dit grossistverksamheten skulle flytta från Fisktorget, och den 10 oktober 1910 förrättades den första auktionen i Göteborgs Fiskhamn.

På 1930-talet gjordes diverse smärre moderniseringar och ombyggnader för totalt 55 000 kronor i Feskekörka, men någon större modernisering tycktes aldrig vara aktuell eftersom många trodde att betydelsen skulle minska.

1990-tal. .
1990-tal. .

I början på 1960-talet var tongångarna annorlunda. En omfattande ombyggnad genomfördes. Den kanske tydligaste förändringen var att kunderna numera kunde gå i mittgången och att försäljningsytorna var lokaliserade längs långsidorna. Tidigare hade salubodarna varit utspridda i hallen. Man kan misstänka att risker för skvätt och fiskkontakt var större i äldre tider.

På Nobeldagen, den 10 december 1963, återinvigdes Göteborgs Fiskhall. Invigningsgästerna, med landshövding Per Nyström i spetsen, åkte en extrainsatt tur med Kålles färja – en roddarfärja som transporterade kunder över Rosenlundskanalen i äldre tider.

I samband med ombyggnationen hade också skyltningen förändras och nu stod det tydligt och klart Feskekörka med stora kopparbokstäver ovanför portarna. Med namnet Feskekörka på fasaden började säkert en och annan att fundera på att nyttja lokalerna för bröllop och redan den 24 oktober 1970 genomfördes den första vigseln i hallen.

År 2013 blev Feskekörka officiellt ett byggnadsminne och i en trycksak med namnet ”Feskekörka i göteborgarnas hjärta", tryckt samma år, skriver HIGAB, som äger och förvaltar byggnaden, följande:

Feskekörka blev byggnadsminne 2013. I sitt beslut framhåller Länsstyrelsen bland annat byggnadens säregna arkitektoniska uttryck, dess viktiga roll i stadsbilden vid kajen och den ikonstatus den har för Göteborg.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.