Den 26 januari i år inleddes en rättegång i Malmö mot tre journalister som står åtalade för människosmuggling. Deras brott är att, utan någon som helst ekonomisk vinning, ha hjälpt en pojke att ta sig till Sverige.
Det var efter att SVT-journalisten Fredrik Önnevall och två kollegor i samband med inspelningen av TV-serien Fosterland stått öga mot öga med en femtonårig pojke i Grekland som bad om hjälp som brottet ska ha ägt rum. För mig är de hjältar.
Jag har precis läst Resa in i tomheten av Samar Yazbek. Undertiteln är En berättelse från Syrien. Tidigare har jag medvetet undvikit boken, klar över att den dag då jag läser den kommer den kräva mycket av mig, och förändra mig på något sätt men aldrig trodde jag att den skulle påverka mig så djupt. Inga ord är stora nog för att beskriva denna bok skriven av en romanförfattare som mot sin vilja blivit reporter.
Omständigheterna tvingar henne att överge det hon tror på, romankonsten, för att försöka skildra en sanning som inte finns. Sanningen om kriget i Syrien.
Hon är inte bara en lysande skribent utan också aktivist, eller så är hon en lysande reporter just för att hon är aktivist, för att krigets omständigheter tvingar henne att göra mer än att lyssna och iaktta och skildra sanningen. Hon måste försöka påverka verkligheten. Samar Yazbek intervenerar hela tiden, det gör inte berättelsen mindre berättansvärd eller hennes roll som berättare mindre angelägen eller sann. Det behövs ingen åtskillnad
Men svenskt rättsväsende har däremot bestämt sig för att göra åtskillnad, egentligen utan orsak. Det finns ingen lag som säger att man måste ställa en hjälpande hand inför rätta. Det finns en lag som säger att man måste ställa någon som gör ekonomisk vinst på att transportera en människa inför rätta. Men det har inte Fredrik Önnevall och hans två kollegor gjort.
Samar Yazbek skrev klart sitt manus i september 2014. Då hade kriget i Syrien redan pågått i flera år. Det hon beskriver redan då är värre än alla helvetesskildringar jag har läst och sen dess har det gått tre år och kriget är inte slut på långa vägar. Omvärldens passivitet är ofattbar. Stormakterna USA och Ryssland sviker, FN sviker och EU sviker inte bara på plats i Syrien utan genom att land efter land dessutom stängt sina gränser trots allt vi någonsin lärt oss om medmänsklighet.
Samtidigt träffade Fredrik Önnevall och hans kollegor den 15-årige pojken och bestämde sig för att göra annorlunda.
Dom faller 9 februari. Det är ingen tvekan om att historien kommer att frikänna dem. Historien gör skillnad mellan hjältar och cyniker.
Det ironiska är att dessa tre journalister inte väntade på historien utan gjorde något åt sin samtid. En rättegång och allt det redan har fört med sig av problem är det första straffet. En fällande dom skulle kunna blir det andra.
Det tredje straffet väntar alla de andra som inte gjorde något när en medmänniska bad om hjälp.
