Traces of Existence/Sociala meddelanden som nu landar I Borås är en del av Judiska Museets vandrande utställning, ett konstnärligt projekt där sju olika konstnärer gestaltar och kommenterar judisk historia i Sverige. Projektet är konstnärligt i första hand men det finns en underliggande vilja att tradera kunskap om ett ofta osynligt kulturarv. Hur var det och under vilka villkor integrerades den judiska befolkning i Sverige?
Det senare – önskan att undersöka hur olika kulturer växer samman - är en av anledningarna till att Judiska museet valt att bygga utställningarna på vad de kallar »autentiska platser», platser pregnanta i svensk-judisk historia.
Att anknyta erfarenhet till geografisk plats är också ett sätt att lyfta det allmängiltiga i de berättelser som rullas upp, att öppna upp för att besökarna ska kunna se hur det svenska samhället hanterade till exempel sexhundra Överlevande från Förintelsen som samlas på en liten ort, som Borås.
Borås är sista anhalten för utställningen och här är det konstnären och författaren Johannes Heldén som egensinnigt och poetiskt tolkar judisk erfarenhet i textilindustrins mecka. Tre verk, en vepa, en ljudinstallation och en fragmenterad polyfon diktberättelse är placerade på Arbetslivsförvaltningen, ett idag fungerande kommunkontor med tjänstemännen ännu på plats bakom sina dörrar. Det är insidan som är bäst, skulle man kunna sammanfatta Heldéns bidrag. Det tunga ljudet av en gammal symaskin som sammanflätar en övertråd med en undertråd med hjälp av en nål dunkar som ett fjärran och inlåst hjärta bakom en dörr i den gula korridoren på andra våningen. Dörren är låst med kassaskåpslås. På samma dörr och över de andra dörrarna på samma sida är en uppbruten text skriven med vita bokstäver. Den poetiska texten som blandar inre och yttre iakttagelser får sin rytm från symaskinen och glömda liv träder fram som fragment och rop. Det är en hjärtskärande upplevelse av den nyanlända erfarenheten utövad med stark konstnärligt skicklighet.
