Förra året handlade Naturhistoriska museet livsmedel för närmare 1,3 miljoner kronor till kaféet man driver i egen regi. Bara 159 000 av dessa har gjorts inom tillåtna ramavtal, det vill säga hos leverantörer som upphandlats av VG-regionen, museets ägare.
– Det är ändå en fyrfaldig förbättring. Vi har gått från nästan ingenting till någonting, men det är förstås på tok för lite, erkänner Naturhistoriskas chef Hans Peter Dahlgren.
Ja, åren dessförinnan, 2013 och 2014, var det bokstavligen bara kaffet som dracks i kaféet som kom från en upphandlad leverantör. Det handlade om drygt 20 000 kronor om året.
Hur kan det bli så?
– Den upphandlade leverantören kan inte leverera det vi behöver. Livsmedelsupphandlingen är gjord för storkök. Därför erbjuds bara stora förpackningar, förklarar Dahlgren.
Det är ingen ursäkt, menar Gunilla Eliasson, ställföreträdande förvaltningschef på Västarvet – den organisation som Naturhistoriska lyder under inom VG-regionen. Sedan två år tillbaka har hon flera gånger, först via e-post och därefter muntligen, uppmanat museets ledning att göra något åt sin låga avtalstrohet.
– Vi ser allvarligt på det här. Som offentlig verksamhet måste vi följa de avtal som finns. Och om leverantören inte uppfyller Naturhistoriskas behov finns en upphandlingsenhet som kan hjälpa dem hitta en ny.
Hans-Peter Dahlgren, som började på Naturhistoriska först hösten 2014, säger att han varit i kontakt med upphandlingsenheten.
– De säger att vi får försöka med den leverantör vi har igen. Och vi har försökt, försökt och försökt…
När var du i kontakt med dem?
– Det var väl i höstas, men man har försökt få till det här innan jag kom hit också.
Och vad gör man när det, som Eva Goffe, enhetschef med ansvar för kaféverksamheten på museet, säger, dundrar in folk en regnig sommardag?
– Det är bara att åka ut handla och se till att det finns varor.
Vem gör det?
– Det är tjejerna och killarna i kaféet, eller jag som tar bilen ut och handlar på faktura eller lägger ut egna pengar.
Ingår det i en enhetschefs uppdrag?
– Nej, men när personalen är sjuk och de står i ett helvete därnere och det inte finns någonting kvar då måste kanske jag åka ut och köpa bröd så att de kan göra smörgåsar. Så är det.
Har du gjort det under många år?
– Ja, från och till. Jag får se till att det funkar bara.
På VG-regionens upphandlingsenhet vill man dock inte kännas vid att Naturhistoriska fått rådet att enträget försöka få det att fungera med nuvarande leverantör.
– Det har vi absolut inte gett. Det låter som om du har pressat dem och att de har hittat på någonting som låter bra, säger enhetens chef Valter Ceraolo.
Enligt honom har inte ens museet kommit in med någon formell ansökan kring sina behov, vare sig i höstas eller tidigare.
– Om man nu ringt ett samtal så är inte det rätt kanal. Det finns bara en väg att gå och den är formell. När vi får en fråga den vägen påbörjar vi en upphandling. Det är vårt ansvar.
Oberoende av situationen på Naturhistoriska har i dagarna en ny livsmedelsupphandling påbörjats inom VG-regionen. Dagen efter att GP besökt museet skickar Eva Goffe en lista över de artiklar och varor som hon inte kan hitta hos den nuvarande leverantören till upphandlingsenheten.
Sedan den 1 januari 1999 ägs och drivs museet av Västra Götalandsregionen. Sedan 2003 ingår Naturhistoriska i Västarvet.
GP i morgon
Vem får jobben på Naturhistoriska?
