Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Premiär. Träsket blommor hade premiär på måndagskvällen i Backa kulturhus. Det var ett stolt gäng som visade upp sin film.

En annan sida av Backa

På måndagskvällen var det filmpremiär på Backa Kulturhus. Träsket blommar är en film om att vara ung i förorten, om kärlek som fördöms och familjer som splittrats. Men det är också en film om hopp.

Det var ett påfallande stolt gäng som visade upp sin film. Vid sidan av vanligt skolarbete har en grupp ungdomar i artonårsåldern lyckats med bedriften att göra en timme lång film med berättelser ur deras egna liv. Egentligen är det en Romeo och Julia-berättelse där Emilio spelad av Robin Axelsson förälskar sig i Laleh som spelar av Tanaz Daraee.

Robin berättar om sin Emilio:

– Jag har ett ganska trasigt liv, men så ser man ändå att livet utvecklas lite grand. Jag söker efter kärlek, min pappa är borta och min bror sitter i fängelse. Men filmen visar att det kan bli bättre. Livet kan blomma, säger Robin Axelsson.

Lalehs mamma har flytt från ett krig men lyckats skapa sig en villatillvaro som hon skyddar och hon kan inte acceptera den omogne Emilio som sin dotters kille. Han är inte god nog i hennes ögon.

Filmen har tagit två år att göra och föregicks av en tidigare film Genvägar. Producent är Homeira Tari medan filmning och redigering gjorts av Sahar Amini. Manuset är en kollektiv skapelse. Sedan har olika fonder stött ekonomiskt.

Men det handlar inte bara om pengar, berättar Homeira. Det fordras så mycket mer av teknik och skådespelarkunskap för att gå i land med en film. Robin var förmodligen en källa till filmen. Han berättar att när han gjort sin roll i Genvägar ville han absolut gå vidare. "Lova mig att vi gör en ny film". "Ja, det skall vi göra", svarade Homeira.

Samtidigt understryker både Homeira och bildredigeraren Sahar hur mycket som är rent ideellt arbete för att filmen skulle bli färdig. De påpekar också att detta inte är en film med ett enkelt budskap. Det är inte en film om Backa och det är inte en film om gängkultur. Snarare vill man göra begreppet kultur mer komplicerat, hur det både handlar om klass och språk, härkomst och kön.

Allt samlas i det bullrande huvudet på en artonåring som längtar efter kärlek och letar efter vägar till vuxenlivet. Lockelserna är många. Partyknarkande, vodkadrinkande, gängkonkurrens, kompistryck, skolskolk, vuxensvek – allt till bakgrunden av avlägsna krig och lokalt våld. Är Laleh bitch eller bästis i tjejgänger? "Jag lever i ett träsk", säger Emilio i filmen, men också ett träsk kan blomma.

Filmen har därför inte det tragiska slutet i Romeo och Julia, utan slår an en ljusare ton. Ett budskap finns trots allt. Lalehs mamma – spelad av Homeira Tari – säger till Emilio att han måste lära sig att älska sig själv. Det är då en poäng att namnet Laleh betyder tulpan.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.