Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Empati är Barbro Lindgrens drivkraft

I prismotiveringen beskrivs hon med många fina ord som en litterär nydanare. Men medkänslan har alltid varit Almapristagaren Barbro Lindgrens största drivkraft. Hon skriver för att ge uttryck för sin empati.

Telefonen har ringt och ringt i hemmet på Öland ända sedan klockan 13 när Almajuryn tillkännagav sitt beslut. Barbro Lindgren är sansat upprymd - glad över det stora penningpriset på fem miljoner kronor, men kanske allra mest lycklig över att hon tilldelats ett pris som bär Astrid Lindgrens namn.

-Det betyder mycket, för hon har följt mig från början, säger hon.

Astrid svarade

Som 13-åring skickade Barbro Lindgren in en berättelse till förlaget Rabén & Sjögren som i princip var kalkerad efter filmen "Bambi". Astrid Lindgren, som då arbetade som förläggare, skickade ett uppmuntrande svarsbrev där hon konstaterade att alla författare refuseras i början av sin karriär. Andra försöket gick det bättre - men först efter att Astrid Lindgren konstruktivt berättat för den då drygt 20-åriga Barbro vad hon måste ändra för att texten skulle fungera.

-Hennes svar blev mitt lilla universitet. Hon gick direkt på vad jag skulle lära mig och ta bort. Efter det brevet skrev jag min första bok och sedan visste jag hur jag skulle skriva böcker.

Språklig djärvhet

Almaprisets jury lyfter i sin motivering fram Barbro Lindgrens språkliga djärvhet och psykologiska nyansrikedom, hennes förmåga att förnya inte bara bilderboken, utan också den absurda prosaberättelsen och den realistiska ungdomsskildringen. Många barn har vuxit upp med bilderböckerna om Max och Vilda bebin, fortsatt med högläsning ur "Loranga"-böckerna för att senare på egen hand läsa "Jättehemligt", "Världshemligt" och "Bladen brinner", böckerna om Barbro Lindgrens egen uppväxt.

Oavsett vilken ålder hon än skriver för befinner sig författaren alltid på barnens nivå. Själv har hon en gång sagt att det är för att hon så väl minns hur det var att vara barn - kanske för att hennes egen barndom var så otroligt fri.

Medkänslan i centrum

Nu, mitt i prisyran bland blombuketter och intervjuer, hinner hon inte vara särskilt mångordig. Men hon inskärper precis som alltid att medkänslan står i centrum för hennes författarskap.

-Det gör mig väldigt glad när andra känner igen sig i mina böcker. Det är det jag vill, jag ska kunna sätta mig in i andra människors situation och förhoppningsvis vara till tröst och hjälp. Då är jag glad.

Barbro Lindgrens författarskap rymmer både muntra upptåg och hudlös sorg. Loranga i sin mönstrade badrock, den vilda bebin, Sparvel och Barbro själv ryms i en litterär värld som på sätt och vis kan läsas som ett gigantiskt släktträd. Att böckerna till stor del är inspirerade av familjen Lindgren och hennes vänskapskrets är ingen hemlighet.

Osentimentalt förklarade hon för ett par år sedan att det nu fick vara nog med barnböcker.

Du har inte ändrat dig?

-Nej, det blir inga fler. Nu skriver jag bara för mig själv och för vuxna. Man har ett visst antal böcker att skriva, sedan är det inte roligt att göra sig till och försöka få ihop fler. Det räcker. Jag fortsätter att skriva - men om hur det är att bli gammal.

Juryns motivering:

"Barbro Lindgren är en litterär nydanare. Hon har med språklig djärvhet och psykologisk nyansrikedom förnyat inte bara bilderboken för de allra minsta utan också den absurda prosaberättelsen, den existentiella barndikten och den realistiska ungdomsskildringen. Med absolut gehör gestaltar hon såväl ljusa lyckoögonblick och lekfulla upptåg som livets gåtfullhet och dödens närhet."

Fakta: Barbro Lindgren

Född: 1937 i Bromma, nordvästra Stockholm.

Bor: Glömminge på Öland.

Familj: Sönerna Mathias och Andreas Lindgren, båda musiker som tillsammans utgör bandet Bröderna Lindgren.

Debuterade: 1965 med "Mattias sommar".

Författarskap: Har skrivit nästan 100 böcker, de flesta av dem för barn och ungdomar. De absurdistiska berättelserna om "Loranga, Masarin och Dartanjang" kom 1969. Absurdistiska är även kapitelböckerna om de trasiga leksakerna i "Vems lilla mössa flyger" (1987), "Korken flyger" (1990) och "Vad lever man för" (2006).

I sin självbiografiska dagbokserien "Jättehemligt", "Världshemligt" och "Bladen brinner" (1971-73) skildrar hon en flickas funderingar kring de stora livsfrågorna. Även böckerna om "Sparvel" är självbiografiska och handlar om författaren som barn.

Med "Max"-böckerna för de allra minsta inledde hon ett långvarigt samarbete med illustratören Eva Eriksson. Tillsammans har de även gjort "Den vilda bebin". Hennes senaste barnbok "Nöff nöff Benny", med illustrationer av Olof Landström, kom 2007

Har dessutom skrivit barnpjäser och inte minst texterna till Jojje Wadenius klassiska barnskiva "Goda' Goda'".