Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Tack SVT för beslutet att lägga ned Debatt, skriver Emanuel Karlsten.

Emanuel Karlsten: Sandelin öppnade en förbjuden dörr

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Vem bryr sig om Christer Sandelin? Alla, att döma av veckans reaktioner. Även de som inte riktigt är orienterade om vem han är, vilket särskilt märktes i medias presentation av artisten: “Deltagaren i Så mycket bättre (2010)”, förre “stjärnan i 80-talsgruppen Style”. Men oavsett hans degradering som föredetting tycktes alla behöva ha en åsikt om den till synes simpla saken att Christer Sandelin hade gjort en uppdatering på Facebook. En selfie och en text till stöd för Sverigedemokraterna.

Det offentliga Sverige reagerade oerhört starkt. Programledaren Karin Adelsköld kallade Sandelin för “rövhål”. Komikern Henrik Schyffert undrade om han “mixtrat med dosetten nu igen”. Även jag rycktes med och retweetade artisten Niklas Strömstedts replik om att "Vill ha dig i mörkret hos mig" fått ny betydelse.

Från alla håll skyndade människor att ta avstånd från Christer Sandelins politiska åsikter. Snarare än en organiserad mobb tycktes det vara chockreaktioner. Det som hänt var unikt: Som portalfigur för en musikepok blev Christer Sandelin den förste att utropa Jimmie Åkesson till statsminister. Den förste ur artistetablissemanget som hade tagit steget ur den främlingsfientliga garderoben. Då spelar det ingen roll hur långt bort man är från sin karriärs topp, symboliken blir enorm.

Det är därför reaktionerna är så starka. När SD tidigare har fått använda Ultima Thule och coversångare till sina politiska event, kan de nu skråla till Dover Calais.

Det kan tyckas som överreaktioner från hans kollegor, men Facebookstatusen öppnade en dörr som tidigare varit stängd. Sandelins godkännande av Jimmie Åkesson bidrog till en normalisering av partiet och politiken.

Det är nästan bisarrt när man tänker på det: Opinionsmätningar visar att nästan var femte svensk sympatiserar med Sverigedemokraterna, men hittills finns nästan inga etablerade, offentliga personer som öppet ställt sig på deras sida. Antagligen hade Christer Sandelin ingen avsikt att göra det heller i tisdags morse. Han hade ju bara tagit en snygg selfie framför spegeln och ville dela en tanke efter att han kollat lite på teve.

Det hann inte gå ett dygn innan Christer Sandelin hade raderat sin Facebookstatus. Tuktad av sina kollegor försökte han stänga till den dörr som öppnats.

Säkert har Christer Sandelin lärt sig en läxa, säkert har Christer Sandelin fått några insikter. Men det handlar knappast om ändrade åsikter, utan att nästa gång håller Christer Sandelin käften.

Frågan är om någon alls vinner på det.