När vi dessutom hittar bevis på förändringen i vår egen bekantskapskrets förstärks känslan: Nu händer något! Väl?
Ja, något har hänt. Det sammanfattades bäst av tre händelser förra veckan.
I ett mejl berättade då Bloggportalen att de stänger ner. Det var kanske ingen chock, men ändå symboliskt. Bloggportalen, ett slags startsida för svenska bloggar, är tätt förknippad med det svenska bloggandets framgångshistoria. Den var ledande i den digitala värld som fanns innan Facebook, Twitter och Instagram. Beskedet drog igång spekulationer om bloggens död, vilket knappast är första gången. Men när nu navet för svenskt bloggande aviserar sorti är det kanske rimligt att anta att bloggandet är något vi ska tala om i preteritum?
Men så hände ytterligare något. Sveriges största bloggare, Isabella “Blondinbella” Löwengrip, berättade att hon blivit värvad. Ett norskt bloggnätverk hade betalat “ett gäng miljoner” för att hon ska flytta bloggen till dem. “Jag känner mig som bloggvärldens Zlatan”, bloggade Blondibella. Och det är sant, värvningen är den största och dyraste i svensk blogghistoria. Detta samtidigt som vi just började känna att bloggen var passé – hur går det ihop?
Svaret hämtas i förra veckans tredje händelse: Internetstiftelsens årliga statistikrapport, Svenskarna och internet. Där finns ett särskilt stycke som berör just förändringen av läsarvanor. Idag är det totalt 40 procent av nätanvändarna som läser bloggar. Det är mycket och siffran har varit nästan konstant i fem år. Men det finns också något annat intressant i statistiken. Andelen som själva skriver minskar allt mer. Dels generellt, men ännu mer bland de yngsta: På tre år har antalet bloggare minskat från 23 till 5 procent.
Och tittar vi bredare ser vi att knappt ens hälften av alla med ett Facebook-konto uppdaterar sin status mer än någon enstaka gång i månaden. Dessutom är en stor majoritet (70 procent) av de digitala svenskarna ganska ointresserade att själva dela vidare eller länka saker de ser på nätet. Istället skriver vi privat till varandra via direktmeddelanden eller epost.
Så är det då sant att vi blivit trötta på att själva skriva? Nej, snarare handlar det om mognad. Sociala medier tar allt mer över som ett intimt sätt att läsa det superlokala, det superaktuella. Men majoriteten har inte samma intresse av att offentligt publicera sig.
Bloggen är inte längre den folkrörelse det än gång var. Det kokade ner och lämnade oss med superprofiler som Blondinbella. Internet har därmed börjat förändras: Först vill alla delta, sedan blir några ledare och resten följare.
Och det är väl rätt naturligt för de flesta sociala sammanhang.
