Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Emanuel Karlsten: Emanuel Karlsten: Att sparka upp dörren till ett pojkrum

Det finns ett avgörande och definierande ögonblick som sammanfattar härvan kring göteborgaren Felix “Pewdiepie” Kjellberg. Det är när han tittar in i kameran och säger: “Jag kommer nu prata som om jag talade till allmänheten, och inte till min vanliga publik.” Det är världens största youtuber, med 53 miljoner prenumeranter, som säger det. Med ungefär tio gånger fler prenumeranter än vad Wall Street Journal säljer tidningar.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Det senare är viktigt, för det förklarar lite sammanhanget. Det var Wall Street Journal som rörde ihop den här soppan genom att granska hundratals av Pewdiepies klipp och hitta nio gånger då han skämtat eller refererat till Hitler och nazism. Dessa sekvenser klipptes ut och visades upp för Pewdiepies samarbetspartners, Disney och Youtube. Står de bakom det här? Nej. Det hade ingen gjort utan kontext och skandalen var ett faktum.

Men för att riktigt förstå vad som hände behöver vi skapa ännu mer kontext.

Folkets respekt

Journalister har haft makt kring vad som är rätt och fel i över hundra år. De har fungerat som en moralens vakthundar och (oftast rättfärdigt) jagat makthavare och ställt dem mot väggen. De har kunnat det eftersom de också ägt distributionen av informationen. Det har gjort dem till en auktoritet. Och de har både ägt, fått och tagit folkets respekt. Det har fungerat bra – tills internet kom. För med internet förlorade medierna makten över informationen och vi medborgare förlorade en gemensam berättelse. Vårt informationsflöde blev mycket mer nischat och nu finns inte längre en berättelse om världen, utan flera parallella. Helt nya aktörer har vunnit relevans och räckvidd i sina respektive nischer. De kan heta Blondinbella, Misslisibell eller Pewdiepie. De uppfattas mer som vänner än auktoriteter av sina fans och trots hundratusentals eller miljoner följare kan en intim och intern humor eller språk uppstå. 

Detta skifte tycks obegripligt för medier. De fortsätter att tolka omvärlden utifrån samma modell: Stor räckvidd = stor makthavare – för alla. Det är i ljuset av detta vi behöver förstå hela Pewdiepie-affären. 

Världens största pojkrum

Pewdiepie har aldrig gjort anspråk eller tolkats av någon som en underhållare för hela världen. Man skulle kunna påstå att han har skapat världens största pojkrum, där han pratar om spel, Youtube och roliga saker på nätet. På så sätt är han världens mest okända kändis. 

Det är så vi ska förstå varför Pewdiepie nu vände sig till allmänheten i Youtube-klippet. Trots sina 53 miljoner följare var det nu första gången han behövde adressera den. Ett tal till alla dem som nu sökt upp honom som om han vore en politiker eller en tidning. Men det har han aldrig varit. Han har ju varit ett stort pojkrum.

Ska granskas

Så ska inte Pewdiepie granskas? Jo. Men inte som en politiker, eller ett medie. Utan utifrån sin kontext. Utifrån en värld där en 4chan- och memekultur har haft större påverkan än medier eller skolans moralkakor. En sådan granskning vore viktig och behövlig. Men en sådan får man inte genom att sparka upp dörren till ett pojkrum och vädra någons smutsiga underkläder.

Då får man bara den soppa vi sitter med nu.