Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Ellen Mattson: Sherlock lever för evigt

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Sherlock Holmes dör aldrig. Etthundratjugofyra år efter det att han först dök upp fortsätter filmatiseringarna att komma. Det är något lockande med mannens kombination av intellektuell överlägsenhet och mänsklig sårbarhet, även om sårbarheten blir synlig först när man börjar leta efter den. Doktor Watson kallar sin vän för en maskin, bara hjärna och inget hjärta, men läsaren tvivlar: man injicerar väl inte morfin bara för att man är uttråkad?

Den bäste uttolkaren av dem alla, Jeremy Brett, tvekade inte heller att låta Holmes blotta sitt hjärta; i hans version är han en människa som är ointresserad av mänsklig gemenskap men som från sin utanförposition ändå korta stunder tittar in genom fönsterglaset likt John Bauers troll. Brett är för övrigt kusligt lik Sidney Pagets illustrationer i Strand Magazine, och hans till bristningsgränsen spände och närmast bisarre Sherlock Holmes är en välgörande kontrast till den trygge Basil Rathbone puffande på sin pipa under öronlapparna.

Senast i raden av minnesvärda filmatiseringar är BBC:s från 2010, där Benedict Cumberbatch jagade ondskan i dagens London med hjälp av dator och nikotinplåster. När serien visades på svensk tv i våras väckte den kritikernas förtjusning, men i Expressen skrev Gunilla Brodrej syrligt om den helt kvinnobefriade sociopaten Holmes och hans manliga besjungare.

Själv gillade jag visserligen BBC:s serie, men jag har haft ännu mer nöje av den alternativa Holmesbild som finns i den amerikanska författaren Laurie R Kings romanserie om den åldrade detektiven och hans unga adept Mary Russell, för där får man inte bara veta vad som hände sen, man får också möta en kvinnlig detektiv som kompenserar för de kvinnoskeptiska uttalanden Holmes släppte ur sig på Baker Street-tiden.

Den purunga feministen Mary Russell är inte bara en briljant Oxfordakademiker, hon är också Holmes partner och absoluta jämlike när det gäller att förklä sig, slåss och analysera cigarraska.

Paret reser över hela världen, förhindrar krig, räddar imperier, avslöjar världsomspännande konspirationer och slåss mot en ondska som inte står Moriartys efter – det hela är bombastiskt och närmast barnsligt kul. Samtidigt skildrar King 1920-talets idéströmningar och politiska konflikter, gör djupdykningar i Russells studier i teologi och Holmes intresse för biodling, samt utreder de två huvudpersonernas känsloliv. Tyvärr finns endast två av Holmes-Russelböckerna översatta till svenska, varför förstår jag inte riktigt, men kanske har den här sortens äventyrsroman inte riktigt någon plats i de trötta polisernas förlovade land? Det är synd.