Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Förbundet. Ellen Mattson och katten Murre är nära varandra, men lever självständiga, parallella liv i huset. Ofta möts de. Som här. Bild: Anna Svanberg

Ellen Mattson om sin katt Murre

Författaren Ellen Mattson har haft katt hela livet. Sedan sex år tillbaka bor hon med Murre; en självständig svart honkatt med god jägarinstinkt. – Det är förstås fint att hon vill bidra, tycker Ellen.

Varje morgon efter att Ellen Mattson stigit upp går hon in i vardagsrummet där Murre ligger och sover, trött efter nattens jakt. Hon betygar katten sin vördnad, klappar och hälsar; sedan går de ner tillsammans och äter frukost, innan det är dags för en lässtund tillsammans i soffan. 

Så möts de ibland, medan de lever sina parallella liv i det lilla huset i Ljungskile. 

– Katter är tysta djur, tysta och självständiga. Ofta har jag haft en katt som velat sova hos mig i arbetsrummet medan jag skriver, och det har fungerat eftersom de sällan stör, säger Ellen Mattson.

LÄS MER: Katten stortrivs i kulturen

Murre är dock inte riktigt lika diskret som Ellen Mattsons tidigare katter. Inte sällan önskar hon gå ut; då öppnar hon och stänger dörren till arbetsrummet, slamrar med den, helt av egen maskin. Och Ellen stiger upp från stolen, varje gång, oavsett var hon befinner sig i texten.

Ellen Mattson skrattar.

– Det vet alla som har katt att man dess slav, eller betjänt. Det är ett nöje att avbryta sitt skrivande för att gå ner och öppna dörren åt henne, fastän hon har en kattlucka och mycket väl kan ta sig ut själv. Hon föredrar att jag öppnar åt henne och det gör jag gärna.

Det är inte heller så att Murre inte tackar för hjälpen. Men hon gör det på sitt eget sätt. 

– Hon bär hem väldigt mycket byte till mig, många döda gnagare, men också en del levande. Jag har under de här åren jagat och fångat in hundratals små möss och burit ut i skogen. Det är naturligtvis vänligt av henne att bidra så flitigt som hon gör, men det ställer till en del problem.

Vad är det finaste med katter?

– Katten är ett slags lyxdjur brukar jag säga. Inte bara för att den är graciös och lite högdragen till sättet, utan också för att den njuter så mycket av sin tillvaro. Den njuter av att sova, den njuter av att titta ut genom fönstret, den lever helt på lust. Man kan ta in en helt utmagrad katt från gatan; redan efter två dagar vill den bara ha den godaste maten och ligga på de finaste ställena. Det är en naturlig noblesse.

– Är man på dåligt humör räcker det att titta på en katt som ligger hoprullad på soffan och sover så tillför den något av sitt välbehag åt en. Ett rum där det finns en katt som ligger och sover är alltid husets bästa rum.
 

LÄS MER: Nina Natri: "Katterna ger mig perspektiv och kraft"

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.