Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

ELLEN MATTSON: Ellen Mattson: Försvunna rum att sakna

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

I Carl-Johan Malmbergs essäsamling Sällskap (2001) kan man läsa om det himmelska rum som en gång fanns längst upp i Chrysler Building i New York. Chrysler Building var när den invigdes 1929 världens högsta skyskrapa, ett underverk i art deco, men bara ett år senare utklassades den av Empire State Building och därmed började en tid av glömska. ”Planet­rummet”, det utsiktsrum som Walter Chrysler låtit inreda längst upp under spiran, förföll och allt som nu finns kvar är en knapphändig beskrivning av ett rum dekorerat med solstrålar, stjärnor och lampor formade som planeten Saturnus. Det är nästan tio år sedan jag läste Malmbergs korta lilla text, men jag har aldrig kunnat glömma Planetrummet. Det måste som han skriver ha varit hjärt­skärande vackert.

Den sista tiden har jag ägnat mig åt en serie rum som också de är försvunna, som visserligen saknade den himmelska aspekten men likafullt måste ha varit vackra på ett sätt som blir hjärtskärande när man tänker på att de är borta. Jag talar om Svenska Amerika Liniens flaggskepp Kungsholm, nästan samtida med Chrysler Building och liksom den ett praktexempel på art deco, men i det här fallet svensk sådan. När Kungsholm gjorde sin jungfrutur 1928 bleknade världens andra lyxkryssare i skam, den konstnärliga utformningen hade mobiliserat gräddan av svensk arkitektur, konst och konsthantverk till en skönhetsexplosion som det så här post-funkis nästan är svårt att föreställa sig. På skisser, foton och i gamla reklambroschyrer ser man en värld av glaskupoler, monumentalmålningar, vinterträdgårdar och skulpterade prakttrappor, överallt intarsia och dyrbara träslag, silverinläggningar och ebenholts, svinläder och sälskinn. Allt var specialbeställt, varje möbel, spegel, spiselfris, matta eller gobeläng ritad och tillverkad för just dessa rum av de yppersta inom varje skrå. Kungsholm var ett mästerverk.

Men av mästerverket finns bara bildminnena kvar. År 1942 rekvirerades fartyget som då låg i New Yorks hamn av amerikanska staten och byggdes om för trupptransporter, inredningen revs ut och försvann, sällskapsrummen blev till logement för soldater på väg till Nordafrika och Normandie, och det som var kvar efter kriget härjades av brand. När Svenska staten återköpte fartyget var det ett tomt skal. 1964 höggs Kungsholm slutligen upp.

Och av det som kunnat bli en utställning i världsklass över en epoks estetik, hantverkskunnande och lyxkonsumtion återstår bara enstaka föremål. Några stolar finns på Röhsska och den stora gobeläng som vävdes för musikrummet hänger på Sjöfartmuseet i Göteborg. Men det mesta är damm i vinden.