Under 2010 har jag drabbats av många dåliga saker. Jag menar det bokstavligt. Jag har misslyckats i mina inköp och tvingats bidra till sopberget utan att känna någon som helst shoppingglädje över de påtvingade ersättningsköpen. Inte heller ersättningsköpen har alla gånger varit lyckade. Antingen är jag en dålig konsument eller så är marknaden översvämmad av dåliga saker, anonyma produkter som utanpå liknar en kniv, en äggklocka, en dammsugare eller något annat, men som vid användning visar sig sakna de nödvändiga funktionerna. Det är inte ett lågprisfenomen, mina misslyckade inköp har ofta skett i kvalitetsbutiker. Till och med den dyra tvättmaskinen av det erkänt goda fabrikatet visade sig ha ett ickefungerande program som tillverkaren vägrar laga.
Mycket handlar om hushållsverktyg. Det började med ett diskställ som rostade, följt av ett som var konstruerat så att man inte kunde ställa disken på det utan att det välte. Den lilla bestickkorgen som skulle fästas i kanten gick inte heller att använda, vinkeln var felberäknad. Den nya vattenkokaren hade en pip som inte släppte fram något vatten, det rann i stället ut under locket på sidorna. De relativt dyra bilskraporna som inköpts på bensinmacken gick sönder när de kom i kontakt med is. Kastrullen förlorade genast sin bottenbeläggning. Kattlådan hade rundade hörn så att den inte gick att rengöra ordentligt med skrapan. Den lilla handdammsugaren kunde inte tänka sig att suga upp en dammtuss om man inte bokstavligt talat stoppade in den i munstycket först. Men äggklockan leder och har för mig blivit symbolen för produktion utan funktion: jag har avverkat tre stycken under året, ingen av dem har ringt. I vedboden ligger nu fjolårets skörd av meningslös skit i väntan på våren då allt ska fraktas till återvinningsstationen, men en eventuell återvinning motiverar inte slöseriet. Mitt eget lilla sopberg symboliserar samtiden där det snabba avbetandet och ersättandet är en livsform. Så hålls hjulen igång. Man blir inte ens förvånad när grejerna inte håller måttet.
Genomtänkt design, funktion, hållbarhet, lång användning, slitage, till och med reparation – så vill jag ha det. När grejen väl måste kasseras köper jag gärna en likadan, jag vet ju att den fungerar. Mitt liv på den här jorden är för kort för att jag ska vilja bli en provningsanstalt för äggklockor. Jag vet att denna konsumistiska glädjelöshet är ett hot mot samhällsekonomin, men kanske kan den kompenseras genom dyrare inköp de gånger jag väl kommer till skott. Kanske ringer italienska äggklockor av borstat stål.
