Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Ellen Mattson: Barbariet omger oss hela tiden

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Det tar tid att skapa en anständig värld. Att barn har känslor, att kvinnor har intellekt och att även den som inget äger bör ha rätt att rösta är exempelvis ganska nya tankar. Ibland kan man häpna över hur nära i tiden barbariet ligger. Lyckligtvis lever vi nu i ett modernt samhälle där ljuset når in i alla mörka vrår, en upplyst plats från vilken vi med ömkan och förvåning kan se tillbaka på det skumrask som rådde ”förr”. ”Förr” är ett gigantiskt land av förlegade åsikter, vederlagda teorier, missuppfattningar och fördomar som börjar någonstans kring 1970 och sträcker sig bakåt mot forntidshorisonten.

Förr sprutade man DDT och dumpade sopor i skogen, klassade homosexualitet som en sjukdom och trodde att yrkeskvinnor fick förtvinade livmödrar, sålde och köpte barn på auktion och behandlade psykisk sjukdom med kallbad. Allt det här ligger bakom oss och när man tittar bakåt ser man klart och har lätt att identifiera missgreppen och övergreppen, men frågan är vad man ser om man i stället tittar framåt, åt framtiden till. Eller snarare: Vad är det i det vi har runt omkring oss som vi inte ser?

En av de saker vi inte ser och inte vill se är djurens liv, de andra djurens liv, de som saknar de egenskaper som vi har utvecklat till fulländning. Vi kan tänka ut hur universum fungerar, förädla grödor och skapa något så komplext som en symfoniorkester medan de andra djuren bara till fulländning kan leva i enlighet med sin natur. Det råder ingen tvekan om att det är vi som är överdjuren. Den gamla tanken att människan ska besitta jorden lever kvar också sedan vi gjort oss av med den värld som skapade hela detta tankekomplex av betvingande, erövrande och koloniserande. De andra djuren fortsätter vi att betvinga.

Att tala om det här är vanskligt, det är mycket känsligt, frågeställningen förvandlas oftast till ett vapen som ilsket hugger tillbaka mot den som väcker frågan. Jag tror att många varit med om att utsättas för ett sådant motangrepp: ”Du menar väl inte att vi ska oroa oss för djuren innan alla mänsklighetens problem är lösta?” Men det måste vi, för sanningen är att barbariet fortsätter också i den mest upplysta av tider, det omger oss hela tiden även om vi oftast slipper se det i ögat. Det faktum att vi på gammalt erövrarvis har lagt under oss alla andra arter kan vi aldrig komma undan. När vår tid har blivit ”förr”, när vi själva om hundra år eller så har förvandlats till skumrask, då kommer djur i bur och artutrotning och köttfabriker och pälsdjursfarmer av våra efterkommande att ses som det barbari det i alla bemärkelser är.

.

Skribenten

Ellen Mattson är författare och kulturskribent. Skrev senast om dubbelmoralen kring kvinnors åldrande.