Det lät onekligen vackert inför Den stora kärleksdagen, som anordnades av West Pride i Trädgårdsföreningen den 25 maj. ”Här får alla möjlighet att manifestera sin kärlek för varandra”, förklarade programmet och erbjöd bland annat drop in-vigslar. Och visst fanns det gott om kärlek i Trädgårdsföreningen den dagen. På West Prides Facebooksida finns mängder av foton på par som gift sig eller förnyat sina äktenskapslöften. Samtliga är vita, heterosexuella och flertalet har barn. Normen dominerade under dagen, trots att det var ett inslag i en pridefestival.
Händelsen manifesterar de problem som West Pride, före detta hbtq-festivalen, fortfarande dras med. Att anordna en ”kärleksdag”, utan att ta hänsyn till de maktaspekter som finns kring vilken sorts kärlek som vanligtvis syns är att missa hela poängen med en pridefestival. West Prides primära mål verkar fortfarande vara att upplysa heterosamhället om att hbtq-personer existerar och pedagogiskt avväpna eventuell homofobi. Med tomma ord om tolerans och kärlek försöker också festivalledningen överskugga alla maktkonflikter som finns både gentemot normsamhället och inom hbtq-rörelsen. I år resulterade det bland annat i festivalen The Rest, en protest mot West Pride och deras apolitiska hållning, samt fortsatta spänningar i prideparaden.
”Hatet kommer numera inifrån pridetåget”, menar Maria Haldesten på GP:s ledarsida (2/6), men det är knappast någonting nytt. Konflikter och skilda tolkningar har alltid funnits och kommer att fortsätta finnas inom hbtq-rörelsen. De kan inte en festivalledning skyla över. Samtidigt finns det fortfarande gott om hat som kommer utifrån.
Även om bögknackar-staden Göteborg inte längre lever upp till sitt skamfilade rykte, lever vi i ett Europa där homofobin ökar. I ryska Volgograd mördades nyligen en ung homosexuell man brutalt, i ett land som de senaste åren infört förbud mot ”homosexuell propaganda” i flera regioner. Lettland och Litauen har nyligen infört restriktiva lagar kring homo- och bisexuellas rättigheter och i Ungern har högerextrema partiet Jobbik lagt fram förslag liknande det ryska. Samtidigt finns det i Sverige i dag människor som flytt länder där de har förföljts och hotats på grund av sin sexuella läggning, men som Migrationsverket bedömer ändå ska återvända till sitt hemland.
Det är frågor som West Pride borde ta på allvar, i stället för att tala med tomma ord om kärlek och tolerans. Regnbågsflaggan är en viktig symbol för hbtq-personers frigörelse och rätt att leva öppet. Den förtjänar bättre än att bli fond för heterosexuella pars bröllopsbilder.
