Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Elin Grelsson Almestad: Elin Grelsson Almestad: Vem ska lockas av en våldtäkt?

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Det finns en scen i säsong två av Girls som benämns som ”DEN scenen” av så gott som alla kvinnor som jag talat med om serien. Den scenen är en sexscen som blir en uppriktig och närgången skildring av en våldtäkt.

Han passerar gränser, saknar lyhördhet, hon kan inte säga ifrån förrän efteråt då hon påtalar att det där inte kändes okej alls.

Vi refererar till den som DEN scenen för det är tydliga gränsöverträdelser av en vanlig kille, med vanliga relationer som fortsätter att förekomma i serien i egenskap av att vara en schysst pojkvän och rolig karaktär och just därför är den så obehaglig och kommer så nära inpå. Den varken exploaterar eller bygger på sensationsvärde. Det är bara en scen som skildrar våldtäkt såsom våldtäkt oftast är, men som nästan aldrig syns trots att övergrepp på kvinnor är en vanlig form av underhållningsvåld.

Just nu pågår en diskussion om de många våldtäktsscenerna i Game of Thrones och i synnerhet hur flera av böckernas förlaga av samtyckessex förvandlats till våldtäktsscener i HBO-serieformatet. Varför ändrar skaparna på scener där båda parterna är aktiva till att bli våldsscener? Viktor Eriksson skriver på GP kultur (1/5) att syftet med scenerna förmodligen är ett tomt effektsökeri för att chockera publiken.

Men vad är det för tilltänkt publik som ska chockas och lockas? I ett samhälle där även våldtäkter med gott bevisunderlag leder till friande dom och vi mer eller mindre vant oss vid att var och varannan vecka läsa om en ny grov våldtäkt som inte ledde till straff är den typen av skildring rätt svårsmält underhållning. Till skillnad från andra yttringar i det populärkulturella våldet, såsom misshandel och mord, går gärningsmannen oftast fri i den samhälleliga realiteten. Våldtäkten som underhållning blir i stället för många en påminnelse om kroppens våldtäktsbarhet, med vetskapen om att det inte finns något rättssamhälle som kommer att ingripa om övergreppet sker i verkligheten. Effektsökeriet har för många tittare ett högt pris.

”Det är skillnad på den privat-politiska skildringen av våldtäkt och den som slängs som en äckelkittlande godbit till en biobesökare. När det faktiskt inte är en berättelse om patriarkatet, utan snarare av patriarkatet, från dess mörka hjärta.”, som skribenten Malin Ullgren skrev i en DN-krönika på samma ämne (18/1 2012). Där är den främsta distinktionen mellan Girls-scenen och Game of Thrones slentrianvåldtäkter som underhållning.